Det skulle nämligen vara skoj och veta om jag är välkommen till jobbet på måndag.

Igår på jobbet:


Arbetsledare:
Jag läste din blogg igår.
Jag (fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck!): Eh, jahaa.
Arbetsledare:HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!




Nu undrar jag om ni kan tyda det här åt mig?


Det skulle nämligen vara skoj och veta om jag är välkommen till jobbet på måndag.







Allt för lite email.

Någon undrade varför jag tog bort inlägget.

Jo jag fick superångest och tänkte, "ÅÅÅH, neeej, tänk om min arbetsledare läser det och blir assur och sen blir han först supersur på mig och sen så får jag sparken och då kommer jag typ aldrig får göra ett ENDA EMAIL I HELA MITT LIV!!!!!!!!


ALDRIG!!!!!!!!


För hela livet är ju liksom meningslöst utan att svara på email. Liksom.


(Om du läser det här arbetsledaren så är jag absolut inte ironisk, det här är helt sant. Jag älskar email, och tack för vatten flaskan förresten! Asschysst! Och imorgon tänker jag gå in på mailkorgen DIREKT. Inte facebook. Eller kanske facebook. Plus lite perezhilton.com men jag LOVAR att göra den där rapporten. Efter att jag kollat videos på youtube. Men efter det. Lovar.)




Vekis.

Jag tog bort mitt senaste inlägg... JAG VET.. jag är sån vekis.




Vi hörs.



Puss och Kram

/Tina

Hi, I'm Tina and I live in the most retarded country in the whole world. Ireland.

Det är vattenkris i Irland. PÅ RIKTIGT.


När som helst kan svårt vatten liksom stängas av (på jobbet får vi köpa dricksvatten SJÄLVA.)


Det är såna här dagar jag inser hur sjuuukt viktigt det är att lyssna på läraren när man går gymnasiet.


En gång till exempel fick vi se en film om u-länder där man fick gå flera mil för att hämta vatten.

Då sa min lärare: "Kolla här ungdomar, nu har ni allt tur!!! Och kolla noga hur dom bär krukan på huvudet, ni kanske har vatten nu, men MAN VET ALDRIG NÄR MAN FÅR BÄRA EN SÅN DÄR KRUKA PÅ HUVUDET".

Jag svarade antagligen "Ofta" eller inte alls. Var antagligen upptagen med andra grejer som var faaar much important (hehe).


Hur som helst.



Snart är vattnet slut. Och jag har typ inte mitt nummer till min gymnasielärare längre så jag har ingen aning hur man fäster en sån där kruka på huvudet.


(Och ja kollat Google också. Inte fan fanns det något där heller.)



Önska mig lycka till.




Ok, if it make you feel better. I'll do you!

På restaurangen:


Killkompis: So what do you want for dessert.
Jag: I don't feel like it.
Killkompis: Eh, what?!
Jag: No I feel like bloated and stuff.
Killkompis: Don't start with that shit.
Jag: But It's true!!! Promise!!!
Killkompis: Ok, if it make you feel better. I'll do you!



Eh. Tack?


You can't get them off. Can you?

Ska snart dra och shoppa.

Det är samma visa varje gång.

Det är nämligen så att VARJE gång jag går in i ett shoppingcenter så är jag helt övertygad att jag fortfarande är en storlek 25.

Detta leder en kamp mellan mig - och - försäljaren.

Jag: I can't get these on. It must be something wrong with these.
Säljare: Ehm, have you tried size 26... or 27?
Jag: Eh, are you sure. Cause I think there is something wrong with your jeans. They are reeaaally tight. And usually if I hold my breath for a really long time and dont eat for two days I can get these one. So.
Jag: I don't think it's the jeans.
Jag: Ok. The tag?
Säljare: I dont think it's the tag.
Jag: The model?
Säljare: I dont think it's the model.
Jag: BUT THERE MUST ME SOMETHING!!!! I mean.. eh. You don't have spanx?
Säljare: Spanx?
Jag: Yeah. You know. The thing for fat people on tvhop where they put something on and suddenly they look all slim and stuff. I saw this woman once and she was like a size 30 and with spanx she was like 25. Or something.
Säljare: We don't sell tvshop stuff in here.
Jag: Well ok, I guess I'm gonna try to get these off then.

Två minuter går.


Säljare: You can't get them off. Can you?
Jag: Eh.. no.

Och det är historien om hur jag bröt lår benet.

Ibland beundrar jag såna där modebloggar.

Speciellt hur dom poserar.


Jag gillar speciellt den där jag-spelar-kobent-fast-det-är-jag-inte-för-det-gör-att-min-Ginatricotklänning-ser-mycket-dyrare-och-orginellare-ut.


Jag menar jag skulle typ aldrig klara av det:

Fotograf: MEEEEER KOBENT, Tina, meeeeer kobeeent.
Jag: Men vadå? Jag har kramp, OK?
Fotograf: Meeeeeer kobeeeent gumman, Its in, Its sååååå in.
Jag: Jag har benen väldigt mycket in. Jag vet!!!! Det gör ont!!!!
Fotograf: Men är du helt efter eller? Meeeeer kobeeeeeeeeeent. Det gör hela bilden tjejen, typ hela bilden, its fashioon, its so fashion with kobent.
Jag: Men jag grinar typ snart, så kobent är jag nu.
Fotograf: Amen grina är fashion, det gör det redan mer verkligen, mer känsla, Ginatricot klänning kommer se sååå orginell ut. All the girls out there is gonna comment your blogg soooo much. Och du kommer få såna där fanpictures och synas på blogg.se och blondinbella kommer länka dig och snart kommer du får klippa håret gratis hos bobbys och... Det kommer bli såå coolt.
Jag (tänker-jag behöver verkligen en gratisklippning): Hm. Ok. Då.

KNAK.


Och det är historien om hur jag bröt lår benet.



Känns ju skönt att vi har ett värde i alla fall.

På jobbet:

Jag: Alltså... du måste skaffa en tjej eller nåt.
Kollega: Vadå?
Jag: Meeen du har så himla mycket energi, HELA TIDEN. Om du skaffade en tjej så kanske hon använde dig så pass mycket att du liksom inte orkar.
Kollega: Du menar sex?
Jag: Ja...
Kollega: Men det går ju inte?
Jag: Varför?
Kollega: FÖR DET KOSTAR JU TYP... PENGAR!!!!¨



Haha. "Okej".

 


Haha. Kul.

Idag har min statistik gått upp lite.


Det gör mig glad!

Jag försöker hela tiden intala mig att en fin kommentar och läsare inte spelare någon roll. Jag behöver inte någon kommentar att jag skriver roligt eller är bäst.

Jag behöver ingen bekräftelse, NEJ DÅ, det behöver jag inte. Jag är ingen himla bekräftelsetjej, Im not a bekräftelsegirl... Im no...


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA



Kul.










Om man inte har skoskav då?

Bara en fråga:


Kan man sjukanmäla sig på grund av "I Really Need To Watch Lost Like Really Bad"?


Andra scenarion jag skulle vilja sjukanmäla mig för:

"My boyfriend has gone to Malta and everything is kind of boring"

"This Job takes my livslust out of me."

"I have really bad pms and it makes me wanna pee LIKE ALL THE TIME."



Jag menar en kille på mitt jobb fick ledigt en hel dag på grund av skoskav.


(OBS! Helt sant! OBS!)


Om jag bara blir hälften så smart som min mamma när jag får barn skulle jag var nöjd.

Mammor är verkligen så sjukt smarta ibland. Dom kan liksom komma på dom mest logiska grejerna helt plötsligt, utan förvarning.


Exempelvis som nyss.

Jag ringde hem till Mamma och storgrät för jag ville hem. Då sa mamma "Meen varför dådå?" och då sa jag "Deet ääär kaaallt, buhäääääää"


Och helt... totally... out of the blue säger mamma "Men sätt på värmen då?!"



Om jag
bara blir hälften så smart som min mamma när jag får barn skulle jag var nöjd.



(Helt seriöst. Utan ironi)






Nej men om, man ska ta och börja bygga den där hinderbanan man alltid drömt om.

Sorry för den dåliga uppdateringen. Men alltså... jag är lite upptagen med att göra sånt man.. ni vet gör när ens kille dragit till Malta.




Jag kanske är dum. Men det verkar nästan okej att bo på den där ön.

Jag har blivit beroende av "Lost".


Jag vet att jag ligger ungefär fem år efter men precis när lost startade så kom en annan serie in i mitt liv... O.C.

(Och ärligt talat var snygga killar och kläder och pengar och coola hus myyyyckeeet mer intressant än några himla flygplansresenärer som hamnar på en tropisk ö!!!)


Hur som helst så är det några grejer som förbryllar mig.



Några saker som förbryllar mig med "Lost":


- Varför får tjejerna aldrig mens?
- Hur kommer det sig att just varenda tjej på hela ön har helt suuuperrakade och lena ben (som liksom skiner).
- Varför blir alla snyggt bruna nästan på en gång?
- Hur kommer det sig att personerna på ön typ utför som hajkturer varje dag (Typ leta efter det stora odjuret-hajk, döda-piggsvins-hajk etc.) och aldrig klagar att dom är hungriga. Inte ens den tjocka killen klagar! (Själv får jag typ panik efter tre timmar utan mat. Men det är ju kanske bara jag.)


Jag kanske är dum. Men det verkar nästan okej att bo på den där ön.









Bara lite fel.

(För er som inte sett Torkel i knipa så är det en superrolig datanimerad dansk film.)

På nyår:

Jag (till dansk): Har du sett Torkel i knipa?
Dansk: Vad?
Jag: Tooorkeeeel I kniiiiiiiiiipaaaaa.
Dansk: Vad?
Jag (försöker med danskt uttal): Tooorkeeel i Kniiipppe, knipppe!! Fattar du? Knippe!!! Do you understand?!


Och då. Då får dansken fram ett stort leende och säger "jahaaaaaaaaaa, du mene sa!"


"Bra", tänkte jag då. "Han förstår. Äntligen".


Tills jag fick reda på att att om han utallar "Torkel i knipa" lite fel, typ pyttelite så betyder det något i stil med "bröstknull" på danska.



Kan vara därför han såg sååå himla glad ut sen. Men vad vet jag. Liksom.




Bild tagen från: http://frank.freeflux.net





Inte okej att skälla på.

När jag blev utskälld av den där säkerhetsnazisten på skavsta blev jag så arg.


Man skäller inte på personer som mig. Jag är snäll och smart och rätt söt och.. jag hade faktiskt ett fadderbarn i tvåan i gymnasiet.


Jag kanske avbröt allting på grund av en mascara från Face.


Men det var kris och jag tänkte att istället för att betala 200 kronor i månaden till barnfonden kan jag ju skicka iväg typ knäckebröd eller nåt?



Inte för det någonsin hände. Men jag tänkte.





Inte okej att skälla på.



Skitsamma. Jag är hemma nu.

Tillbaka i Dublin.


Resan tillbaka gick bra. Typ.

Först möts jag av säkerhetskontrollsnazisten. Jättekul. Allt var fel. Antagligen får man inte ha datorn i en sån där tunn laptopväska (det fick jag för fyra dagar sen. Men vad vet jag) och det var antagligen SUPERVIKTIGT!!! OCH DEN SOM INTE VET DET ÄR JU TYP DUM I HUVUDET!!!!

Plus att glömde lägga min halsduk i en sån där box också och då... då KAN MAN JU BARA GÅ OCH DÖ!!!

Efter att har varit  i gaten i typ 20 min drabbades jag också av plöstlig sinnesförvirring (trodde att jag var på fel gate). Då ruuusar jag iväg mot passkontrollen igen och blir stoppad av en sån där passvakt (antagligen får man inte gå ut igen) och sen råkar jag sno en killes väska för jag trodde den var min.


Men eh... en röd rullväska är ju typ likadan som en sån där svart ryggsäck som jag har. Eller??!!



Skitsamma. Jag är hemma nu.

Fuck you matte.


Idag släppte jag ut min kisse på balkongen.

Helt plötsligt började hon gräva ett hål i snön (Ungefär som en hund) och jag tänkte "Neeej meen vad gulligt min efterblivna kisse tror att hon är en hund, åååh, sööötisöööti".


Sen ser jag att hon sätter sig ned i hålet. Precis som ingenting och SKITER på BALKONGEN.


Jag antar att hon tänkte: "This is for you matte, this is for fucking you putting that fucking santa-cat-clothes and forcing me to take pictures, which I KNOW is gonna be aaaaallooooover facebook. Fuck you!"


Ungefär så tänkte hon nog.




363 dagar kvar.

Nu är julen över.


Det är samma grej varje gång.


Julafton:


Äter. Faller i Matkoma. Äter.Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter. Faller  i Matkoma. Äter.

Och just ja. Presentutdelning också.


Fast det är liksom supersvårt att komma ihåg, eftersom jag led av kronisk matkoma.


Hela dagen.


Men jag slipper i alla fall dålig stämning den här gången.

Idag har jag, Lina och Jenny bytt julklappar.


Lina hade inte köpt något till mig men hon lovade att jag skulle få äta precis hur mycket jag ville ur hennes kylskåp!


Något jag i och för sig gör varje gång.


Men jag slipper i alla fall dålig stämning den här gången.



Jag är bara en helt vanlig tjej, som får infall ibland.

I Lördags skulle jag och min killo på bio-dejt.

Han blev försenad.


När jag ringde för att kolla var min kille var så var han... okej... hemma.


Jag agerade som vilken normal tjej som helst och började tjata och försökte komma på det mest taskiga jag nåååånsin kunde säga... och tillslut... så kommer jag på det! (typ supertaskigt!)


"MEN KOM FÖRSENT DÅÅÅÅ, GÖÖÖR DEEEET!!!! Och vet du, jag vet förresten var din present är till mig, en tv och ett tvbord... JAG VET. I already know, känn på den, JAA FAN, KÄÄÄÄNN DU!!!HAH!!!".




Och då gör min kille precis som han alltid gör när jag får mina små infall.




Han ignorerar mig.


...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0