Glad sommar! (Från en glad, blek och ostressad tjej)
Idag är det 25 grader och sol.
...och det gör mig så sjukt stressad!
Helt plötsligt har jag en massa krav som jag inte upplever annars. Du måste sola, bada och ska på något mirakulöst sätt se så himlans snygg ut under tiden. Samtidigt så MÅSTE du ha solkräm och den ska smörjas in så fort som möjligt, för nej, man vet aldrig när solen kan gå i moln! Och hinner man inte sola i minst några minuter innan det händer då är ju precis all förberedelse utförd helt i onödan (och det vill vi ju inte, eller hur?!).
Och sen ska man ligga där. Och pressa. Och pressa. Och pressa. Byta position. OCH PRESSA IGEN!
Precis vid "Pressa" delen brukar jag bli apatisk av stress och då sitter jag där:
I en supertight bikini, halva kroppen dränkt i solkräm, liggandes i fosterställning och kollandes på Idol från 2007.
"Glad sommar" , tänker jag då.
"Glad jävla sommar".
Bara för att.
Jag är på väg och gör ordning mig till Malins fest och jag har fått en liten hårkris. Jag har insett att jag... jag... jag... PASSAR I MITTBENA!!! (Har aldrig känt mig så synkad med Elin Kling förut)
Vad händer nu?
Kommer jorden bli platt?
Kommer mina katter börjar tycka om varann tillslut?
Kommer jag få jobb på It-support?
Nej det sistnämna har ju faktiskt hänt... PÅ RIKTIGT!!!
Kan inte tänka klart.
Hejdå.
Nykter tjej.
"STOPP!", vill jag bara säga. "DET ÄR INTE SOM DET SER UT! Jag vet att jag just nu håller i en flaska Smirnoff vodka och en bag in box, tre liter. Men allt är ett experiement! Jag precis, ett experiment för... eh...eh... NYKERHETSFÖRBUNDET... som jag är med i ja. Du kanske minns när nykterhetsförbundet kom till vår skola i femman och föreläste om alkohol och hur himlans dåligt det var! Och efter det kändes det som det var mitt syfte i livet!!! Men nu måste jag rusa, ska föreläsa för små barn vet du. Lycka till med allt, och kom ihåg att inte dricka för mycket! Det..eh..blockar blodådrorna och sen DÖR man. Huxflux. Och du vill väl inte dö? Ungarna skulle bli så ledsna då. HEJDÅ!"
Jag och min hallonsaft. Vanlig fredagkväll.
En kille jag dejtade i trettio sekunder.
Såklart jag gjorde!
Den här killen, till exempel, från Abercrombie and fitch, dejtade jag i ungefär trettio sekunder.
... sen var han tvungen att gå vidare till nästa tjej.
Men det var ju gratis i alla fall.
Hela kostcirkeln är inräknad.
Jag: Heeej, vad gör du?
Jenny: Lagar mat, själv då?
Jag(stolt): Jasså, jag också! Vad lagar du?
Jenny(förvånad): Jasså? Jag lagar kycklingsallad, vad lagar du?
Jag: Eh, typ lite banan, lite choklad plus kokos på toppen. I micron. Två minuter.
Jenny: Men det är ju inte mat!
Mat och mat! Det finns så himlans mycket regler kring att laga mat! Varför göra det så jävla svårt hela tiden:
Banan: Nyttiga vitaminer och kolhydrater (eventuellt en milligram protein)
Kokos: Nyttiga fetter!!!
Choklad: Vitaminer och endorfiner (kan eventuellt innehålla en massa socker och fett också. Har inte så stor koll)
Ni ser.
Hela kostcirkeln är inräknad.
Not so fun anymore.
Nu tog jag bort nåt!
Egentligen ville jag inte. Men det var som en intre kraft styrde mig till delete knappen.
Jag är bara inte så himlans rolig just nu.
Allt, förutom mittbena.
Idag ska jag klippa mig.
Jag har tänkt mig: "freakin-hot-office-girl meets hipp-chick-cool-city-girl meets leprechuan-cute-girl-getting-drunk-at-pub-but-still-pretty-cute."
"But not mittbena", kommer jag lägga till. "Even if all the trendy girls and bloggers in Sweden have mittbena. I look like shit in mittbena. In fact, you could shave all my hair off and it would look better than mittbena."
(Och nej jag vet inte vad min vision betyder. Egentligen. Men min frisör vet säkert)
(Hon har ju gått en utbildning.)
Bild tagen från imgs.sthlmsfinest.com
Det var bara salladskryddan. Hela tiden.
Jag och Lina hade en romantisk middag igår. Vi lagade tortellini och tände ljus!
Det var så himla mysigt. Kanske det mysigaste jag och Lina haft på länge. Tills hon skulle använda salladskryddan.
Lina: Tina! den här salladskryddan är ju helt fast. Som sten.
Jag: Äh,det blir så efter ett tag. Alla våra kryddor är så. Typ
Lina: Men! det måste ju vara supergammal eller nåt fattar du väl. Annars skulle det inte vara som...sten
Jag: MEN SKA VI SLÅ VAD! Hur gammal kan den vara? Ett år? Två år?
Lina(granskande på kryddförpackningen): Tina den gick ut julen... 2001. FÖR SNART 9 ÅR SEN!
Jag: Öh,jaha. Men jag har den här också!
Lina(Granskande på den andra kryddan): Okej, den gick ut sommaren... 2004.
... Och nu vet jag varför jag känt mig illamående de senaste två månaderna.
Jag som trodde jag var gravid eller nåt! Men det bara var salladskryddan. Hela tiden.
Hehe.
Teknisk tjej.
Med min analytiska och problemlösande hjärna har jag ny lyckats laga detta men kontaktlim... KONTAKTLIM!
Och ni som säger att jag inte kan arbete med teknisk support: "HA!"... säger jag bara... "HAHA!"
Nu känner ni inte er så himlans stöddiga längre va?!
Varför jag gillar mitt jobb.
Kund(15 år): Jag vill ha Mcfeast sås!
Jag: Vi har slutat sålt dom. Vi har inga.
Kund(15 år): DU SKÄMTAR!!!
Jag: Nej. Vi har inga kvar!
Kund(15 år): DU LJUGER FÖR MIG, NI HAR VISST MCFEAST SÅS!!!
Jag: Nej. Vi. Har. Inte. Mcfest. Sås. Det. Är. Slut.
Kund(15 år): MEN FAN VAD DU LJUGER!!!
Jag: Okej. Men vad ska jag göra då?
Kund(15 år): Skaffa fram sås... annars... annars...
Jag: Annars, vadå?
Kund(15 år): Öh... ja... då kommer du att DÖ!
Vad jag ville säga: "Okej, döda mig då! GÖR DET! Så tillkallar jag mina ryska maffia släktinger i Sibirien. Dom är expert på tortering av olika slag. Plus att dom gillar killar i 15 års åldern. Och då menar jag GILLAR. Ska jag ringa dom eller, SKA JAG DET??!!"
Vad jag egentligen sa: "Jaha! Var det bra så? Något annat? Nehe, okej, ja då får jag önska dig en trevlig måltid och kväll! Välkommen åter!"
Det här är, vad jag kallar, en "arbetsskada".
Mitt nya liv.
Nej jag skulle ta vara på livet. Och jag skulle vara glad jämt och inte gråta över småsaker. Som till exempel att internet inte funkar, att äpplena är slut och mina byxor känns tajta.
Nejdå! Jag är en ny människa. Tänkte jag. En ny människa.
Och det slutade inte där! Framför mig såg jag hur jag skulle köpa en spikmatta och bli hälsosamt och yoga och meditera och ägna mitt liv åt att bli en nepalisk munk. (Kan ha varit i ett visst drömläge just då). Och mitt liv skulle bli så himla coolt... och befriande!
Några timmar senare vaknade jag upp. Det var molnigt. Och då fanns det bara en enda sak jag kunde göra.
Det enda jag visste.
Det enda rätta.
Gråta.
Lite damp på lunchkvisten.
Hej!
Jag har skickat in konraktet för mitt nya jobb... MEN JAG HAR INTE FÅTT TILLBAKA SKITEN ÄN!!!
Och det är då jag ser det självklara:
ALLT ÄR ETT SKÄMT!!! DOM HAR DRIVIT MED MIG HELA TIDEN!!!!
...jag har inte fått jobbet. Nej jag är med i något himla practical joke. Årets practical joke.
Eller så kan min kontaktperson vara på lunch.
Men vi utgår från det här. 
/Dampig tjej
Lättare såhär.
Åhå Lina är hemma från Turkiet nu!!!
Vet ni vad det betyder? Jag kan åka till henne och snylta mat!
... och ja, jag skulle kunna gjort det när hon inte var här också. Men grejen är att huset som hennes lägenhet ligger i har larm och portkod och skit.
Lättare såhär.
(Lina, ses ikväll?!)
Sagt upp mig har jag också.
Jag trodde det skulle vara supersvårt "Nej men du kan inte sluta Tina, du är vårt allt!!!"
Eventuellt skulle någon börja gråta också.
Men vet ni vad?! Det gick. Det var helt okej. Eller snarare. Dom blev glada. "Men gud va kul Tina, jätteroligt! Det här är ju glada nyheter!" och jag kan nästa svära på att jag hörde ett "halleluja" innifrån kontoret (kan dock vara inbillning).
... det här gör mig lite fundersam. Är dom glada för min skull... eller deras?
När man sviker sitt blodsband.
48 timmar efter våra föräldrar åkt till Italien har vi drabbats av en liten "kris"
FÄRDIGMATEN ÄR SNART SLUT!
Och grejen är att jag sa till min lillebror att: "Du kan inte äta upp allting, dom här 10 färdigrätterna från Felix ska räcka till hela veckan, även om det betyder bara ett halvt mål om dagen. Du vill väl inte att vi ska LAGA mat PÅ RIKTIGT?!"
Och jag kan svära på att han nickade förståeligt, att vi hade ett blodsband, en överenskommelse. Att vi var ett team som skulle klara dom här 10 dagarna. Även om vi svalt. Så skulle vi klara det här.
Antagligen inte.
Svårt.
Jag kanske är lite nervös. Pyttelite.
Jag har ju insett att... jag måste lära mig ett helt nytt språk. Irländskan.
Irländskan måste vara en av dom språken som är på listan "Språk som är svåra att förstå".
Språk som är svåra att förstå:
1. Kinesiska
2. Arabiska
3. Irländska
4. Danska
Men som sagt, just nu, går jag efter mitt mantra "allt löser sig". Jag får helt enkelt skaffa mig ett sån där språk-kurs på datan för 300 kronor.
Går det så går det.
Det löser sig.
Jag: Hallå! jag fick jobbet, jag flyttar till Dublin!
Cicci: Va?!
Jag: Ja... jag fick jobbet!
Cicci: Men känner du någon där?
Jag: Eh... nä.
Cicci: Har du någonstans att bo?
Jag: Eh...nä.
Cicci: VET DU ÖVERHUVUDTAGET VAD DU GER DIG IN PÅ?!
Jag: Eh...nä.
Men herregud! Måste man har allt klart hela tiden
Kompisar kommer av sig självt. Och är jag hemlös, ja då får jag väl tälta eller något! Och efter min månad av resande i USA så kan vi säga att jag blev en riktig camping-guru.
Det finns ju gröna fält överallt på Irland. Bara att välja en plats.
Nej men nu flyttar jag.
JAG HAR FÅTT JOBBET!!!
Alltså... något måste ju blivit fel? Jag är HELT SÄKER på att snart så ringer dom tillbaka och säger "Nej men oj förlåt, vi ringde fel Tina, du har inte fått jobbet... men som tröst kan du få en penna med företagets logo!"
För det här kan ju inte vara rätt. Eller?!
Skitsamma.
Jag flyttar till Dublin om fyra veckor.
Bild tagen från forum.westlife.com
Tina ger råd.
Ska nämligen ut ikväll!
Och som vanligt har jag ingenting att ha på mig. Jag hade som plan att gå ner några kilon efter jag kommit hem från USA (ur praktiskt synvinkel)... men det har ju inte... hänt.
Nej nu får jag sluta. Jag är trött på det här. Jag har kommit på att det kanske finns en eller två 15-åriga tjejer som läser det här. Och med alla skitbloggar som bantar, förstorar läpparna och bleker tänderna vill jag säga det här:
- Det är okej att vara 15 år och oskuld.
Även om den coolaste kille ni klassen säger att ni är jordens töntar så är det helt okej. Han kommer ändå inte gå ut gymnasiet.
- Va inte avundsjuk på den populäraste tjejen på hela skolan.
Du kommer så småningom inse att hon tyckte att högstadiet var lika jävligt, förvirrande och ångestladdat som du.
- Det är okej att ha en bmi på 20 iställer för 17!
Herregud, jag LOVAR. Okej att det säkert finns en supermodellsmal tjej som har tusen killar i er årskurs. Men det är inte hela världen om ni har lår, och rumpa och mage. Det är till och med snyggt!
Och en sak till:
Ha en superurringad tröja och puta med läpparna på Snyggast.se kommer inte ta er någonstans i livet.
Kanske ett pyttelitet uppslag i Slitz om ni har tur.
Men bortsett från det.
Inget speciellt.
Vi klarar det här.
Sist jag var tvungen att vakta huset var sommaren innan trean och jag hade precis fyllt 18.
Vi skulle kunna säga att jag var ute nästan varenda dag, pengarna som skulle vara till mat köpte jag sprit för och dom tre sista dagarna var jag tvungen att panta burkar för att kunna köpa nudlar och mjölk.
MEN.
Denna vecka är det helt lugnt!
Inte för jag mognat eller något. Nejdå. Mamma och Pappa har köpt mat... I FÖRVÄG!
Känns bra. Och tryggt.
