Det var bara salladskryddan. Hela tiden.
Jag och Lina hade en romantisk middag igår. Vi lagade tortellini och tände ljus!
Det var så himla mysigt. Kanske det mysigaste jag och Lina haft på länge. Tills hon skulle använda salladskryddan.
Lina: Tina! den här salladskryddan är ju helt fast. Som sten.
Jag: Äh,det blir så efter ett tag. Alla våra kryddor är så. Typ
Lina: Men! det måste ju vara supergammal eller nåt fattar du väl. Annars skulle det inte vara som...sten
Jag: MEN SKA VI SLÅ VAD! Hur gammal kan den vara? Ett år? Två år?
Lina(granskande på kryddförpackningen): Tina den gick ut julen... 2001. FÖR SNART 9 ÅR SEN!
Jag: Öh,jaha. Men jag har den här också!
Lina(Granskande på den andra kryddan): Okej, den gick ut sommaren... 2004.
... Och nu vet jag varför jag känt mig illamående de senaste två månaderna.
Jag som trodde jag var gravid eller nåt! Men det bara var salladskryddan. Hela tiden.
Hehe.
