Inte okej att skälla på.
Man skäller inte på personer som mig. Jag är snäll och smart och rätt söt och.. jag hade faktiskt ett fadderbarn i tvåan i gymnasiet.
Jag kanske avbröt allting på grund av en mascara från Face.
Men det var kris och jag tänkte att istället för att betala 200 kronor i månaden till barnfonden kan jag ju skicka iväg typ knäckebröd eller nåt?
Inte för det någonsin hände. Men jag tänkte.
Inte okej att skälla på.
Skitsamma. Jag är hemma nu.
Resan tillbaka gick bra. Typ.
Först möts jag av säkerhetskontrollsnazisten. Jättekul. Allt var fel. Antagligen får man inte ha datorn i en sån där tunn laptopväska (det fick jag för fyra dagar sen. Men vad vet jag) och det var antagligen SUPERVIKTIGT!!! OCH DEN SOM INTE VET DET ÄR JU TYP DUM I HUVUDET!!!!
Plus att glömde lägga min halsduk i en sån där box också och då... då KAN MAN JU BARA GÅ OCH DÖ!!!
Efter att har varit i gaten i typ 20 min drabbades jag också av plöstlig sinnesförvirring (trodde att jag var på fel gate). Då ruuusar jag iväg mot passkontrollen igen och blir stoppad av en sån där passvakt (antagligen får man inte gå ut igen) och sen råkar jag sno en killes väska för jag trodde den var min.
Men eh... en röd rullväska är ju typ likadan som en sån där svart ryggsäck som jag har. Eller??!!
Skitsamma. Jag är hemma nu.
Fuck you matte.
Idag släppte jag ut min kisse på balkongen.
Helt plötsligt började hon gräva ett hål i snön (Ungefär som en hund) och jag tänkte "Neeej meen vad gulligt min efterblivna kisse tror att hon är en hund, åååh, sööötisöööti".
Sen ser jag att hon sätter sig ned i hålet. Precis som ingenting och SKITER på BALKONGEN.
Jag antar att hon tänkte: "This is for you matte, this is for fucking you putting that fucking santa-cat-clothes and forcing me to take pictures, which I KNOW is gonna be aaaaallooooover facebook. Fuck you!"
Ungefär så tänkte hon nog.
363 dagar kvar.
Det är samma grej varje gång.
Julafton:
Äter. Faller i Matkoma. Äter.Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter. Faller i Matkoma. Äter.
Och just ja. Presentutdelning också.
Fast det är liksom supersvårt att komma ihåg, eftersom jag led av kronisk matkoma.
Hela dagen.
Men jag slipper i alla fall dålig stämning den här gången.
Idag har jag, Lina och Jenny bytt julklappar.
Lina hade inte köpt något till mig men hon lovade att jag skulle få äta precis hur mycket jag ville ur hennes kylskåp!
Något jag i och för sig gör varje gång.
Men jag slipper i alla fall dålig stämning den här gången.
Jag är bara en helt vanlig tjej, som får infall ibland.
Han blev försenad.
När jag ringde för att kolla var min kille var så var han... okej... hemma.
Jag agerade som vilken normal tjej som helst och började tjata och försökte komma på det mest taskiga jag nåååånsin kunde säga... och tillslut... så kommer jag på det! (typ supertaskigt!)
"MEN KOM FÖRSENT DÅÅÅÅ, GÖÖÖR DEEEET!!!! Och vet du, jag vet förresten var din present är till mig, en tv och ett tvbord... JAG VET. I already know, känn på den, JAA FAN, KÄÄÄÄNN DU!!!HAH!!!".
Och då gör min kille precis som han alltid gör när jag får mina små infall.
Han ignorerar mig.
...
Snart, snart, snart.
Jag blir alltid lite nervös när kommer hem efter att varit borta ett tag.
Det är nog för att jag alltid tror att jag ska bli såå cool.
Precis så var det i New York. Jag skulle komma hem och va smal och vältränad och superbrun och snygg och världens fashionista.
Men när jag såg mig i spegeln den dagen i Juni då jag kom hem så insåg jag att jag var PRECIS likadan. Jag hade inte förändrats ett dugg.
... kanske eventuellt gått upp 4 kilo.
MEN DET GÖR MAN I USA, OKEJ???!!!
(Inte känsligt ämne.)
Så kreativ är jag.
Kolla bara på dom här trosorna till exempel.
Allt jag behövde göra var att stoppa in mina vita spetstrosor men mina svarta tvätt och VIPS så hade dom fått en ny, cool, blå färg.
Supercoolt. Och trendigt.
Lina tänker låtsas att hon gråter.
Jag: Lina, kommer du gråta när du ser mig?
Lina: Ja...alltså...
Jag: Vadå, kommer du inte det?
Lina: Ja, eller njae... eller om du vill så kan jag låtsas?
LÅTSAS??!!
Bara för det kommer jag absolut låtsas att INTE börja gråta. Även om det ser ut som det som kommer jag bara nonchalant säga "Eh, jag gråter faktiskt inte, det är regnet! Det regnar inte? Eh... okej en tattarunge utanför kastade vatten på mig!!! Och sen kanske jag har fått typ en..eller två... kanske tre saker i ögat på samma gång"
FYI.
Fan också.
Så fort jag steg in innanför ytterdörren så märkte jag något. Tystnad. Jag är själv.
Och allt jag kan tänka på nu är: "Asså, jag skoja bara, jag vill inte va ensam OKEEEEJ??!!".
Jag=typ jättedeppig.
Varje gång jag blir deppig tänker jag "Ååh nu skiter jag i det här! Jag ska typ skita i allt, precis allt. Jag ska sluta raka benen och jag ska sluta duscha och sen så ska jag absolut inte bädda sängen, NOO MORE!!!!!!"
Sedan kastar jag runt täcket och lakanet och kuddarna runt om i rummet (Vem bryr sig, jag skiter typ... i allt!) och sedan så slänger jag ALLT mitt smink i golvet (Även om jag vet att min face-ögonskugga kan slås sönder och att det kommer bli fläckar som aaaldrig går bort från min vit-beiga heltäckningsmatta).
Efter det slänger jag ingen dörren (typ jättehögt) och tänker för mig själv, "Fan vad bra jag är, jag typ skiter i allt!!!! Typ allt skiter jag i!!!".
... 1 minut senare springer jag in i rummet tar upp allt smink, säger förlåt till mig ögonskugga från face och bäddar sängen som vanligt.
... obäddade sängar ger mig ångest
(Och vet ni hur lång tid det tar att ta bort ögonskuggsfläckar från en vit-beige heltäckningsmatta, eh just det!)
Bestämd tjej.
Efter en här bilen togs kastade jag pinnarna i väggen och samtidigt som jag sa: "I cant to this shit anymore!!! I hate sticks, I freakin hate them!"
Sen fick jag kniv och gaffel. Precis som resten av barnen i restaurangen.
Lyckad kväll, kanske?
Jo... en kompis hade visst bokat in oss redan på standupen och vi satt längst fram!!!
Magnus Betner spottade en gång när han pratade och det var suuupernära att det kom lite över mig.
Och sen gick jag förbi honom (och nuddade) när jag skulle på toa.
Detta betyder att jag har en till kändis att lägga till på listan som jag har nuddat:
- Filip och Fredrik
- Martin Stenmark
- Andreas Johnson
- Han bartendern i Rederiet
- Magnus Betner
Haha. Och ja. Jag fick en bild.
(Och det är meningen att jag ska se sådär disträ ut. Lovar.)
Magnus Betnér. I Dublin.
Se Magnus Betnér. I Dublin.
Om inte alla svenskar i hela Dublin har råkat fått nys om att han spelar i stan. Jag hoppas hoppas att han har gjort det typ... superhemligt så bara VI vet om det.
Not.
Men vi ska gå i alla fall. (Jag tar bilder om vi kommer in. Annars får ni en bild på mig... och det har ju samma underhållningsfakor? Eller?)
Vem är jag?
Jag lever.
Vet ni förresten vad som hände idag? Jo.. jag glömde matlistan när jag var och storhandla.
Jag... GLÖMDE den. (Jag glömmer aldrig listan. Jag är superduktig med den här himla listan.).
... först dröjsmålsränta och nu det här??!!
Vem är jag?
Please donate money do Tina-forgot-to-pay-the-bills-fund.
Igår fick jag veta någon hemskt... super hemskt! (Det gör ont att skriva ner det typ så jobbigt är det)
... Jag har fått dröjsmålsränta. Lilla jag. Såna som jag får inte dröjsmålsränta. Jag städar och gör manikyr en gång i veckan. Jag bäddar sängen varje dag. Jag jobbar heltid. Jag går till jobbet fast jag kan ta bussen. Jag har e-legitimation på skatteverket. Såna som jag får inte dröjsmålsränta.
Vi. Får. Bara. Inte. Det.
Och det är inte mitt fel! Nej det är Halebops fel... eller Telia sonera.. helt plötsligt efter jag sa upp mitt abonnemang så får jag fortfarande räkningar för flera månader! (Helt sjukt, vem gör sånt?)
Och ja, jag, kanske, kanske, kanske minns att man har tre månaders uppsägningstid.
Men sånt förtränger man ju automatiskt... liksom....typ... kanske. ELLER HUR?
Någon som vet hur man går vidare i livet efter en sån här grej?
Hur man är bäst. På allt.
Kollega1: Jag tar mest samtal!
Kollega2: Neeeej, jag gör!!
Kollega1: Nej, ofta, noob. Men jag är bäst på wow, lovar!!!
Kollega2: Fan vad du ljuger. Jag är bäst.
Kollega1: Jag är.
Kollega2: JAG ÄR!
Jag (vänder mig om): MEN JAG ÄR SNYGGAST OKEJ??!!
Så. Jag vann.
Tjafsa inte med mig. Jag har mens.
Kassörskan: So your'e going to have MORE??!!
Men nej förlåt, liksom, SORRRRYYYYYYYYY!!!! JAG HAR MENS FÖR I HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!
Man ska aldrig börja diskutera med en tjej som har mens.
Allmän lag.
Om vi säger så.
Killkompis: Hej.. vad gör du?
Jag: Eh, jag pratar med en tjej.
Killkompis: Vadå tjej? Duger vi inte längre eller vadå?
Jag: Nej, men.. allts...
Kilkompis: Vad är det vi inte kan göra som en tjej kan göra, va säg nu då? SÄG!
Jag stirrar min killkompis i ögonen en stund och sen säger jag "Meeensbloood".
...Nu är han ärrad för livet. Hehe.
Bilder från i Lördags:
Nuu kommer bilderna från i Lördags. Om ni undrar vad den där oskar-statyetten var bra för är att Lasse vann bäst klädda.
(Jag vann ingenting.)
"Jag tränger ikke vad du säger, Jag er Norsk, du prater for fort!"
Eller ja... jag pratade henne. Ni ver hur det blir när man är full!
"Neeeej men heeeeeej, schaaaa, fan vad party det är här inne, så ni är ihop, schååååååååååå gulligt? Har ni kul eller? Jag ar ascccchhkuuuul! Schkaaa ni inte dansa? Kom ingen då!"
Och sen gick jag och dansa.
Men det var en grej jag inte kunde sluta tänka. på. Hon var så himlans tyst. HON KANSKE INTE GILLAR MIG? Inte för jag inte är en gillbar person men ändå. Man vet ju aldrig. Värre saker har ju hänt (typ krig och svält och sånt).
Tillslut kunde jag inte dansa mer och gick tillbaka.
"Uurschäkta för förut, var inte meningen att tränga mig på."
Då är hon tyst i 10 sekunder. Sen säger hon:
"Jag tränger ikke vad du säger, Jag er Norsk, du prater for fort!"
...
Typ jättekul.
Jag hångla inte med chefen men min chef frågade om jag hade kul och då sa jag "Ja". Och sen gav han mig nån tumme-upp grej och gick därifrån.
Så jag antar... "lite" skandalöst vare i alla fall?
Har inte orkar redigerat några bilder. Förutom en.
Här borstar jag tänderna:
Ny klänning.
Igår gjorde jag det stora misstaget att köpa en biljett till företagsfesten som är på fredag.. det är nämligen dresscode.
SUPERTÖNTIGT! (Inte för jag inte tänker gå, men ändå)
Detta slutade med att jag febrilt letade efter en ny klänning i... tre timmar (efter två timmars shopping blir jag typ yr så vid dom sista minuterna hade jag nästan förlorat balanssinnet totalt).
Jag har i alla fall hittat någon nu. Tror jag. Den är rätt snygg och jag får snygga bröst I:n. Och en kille på mitt jobb sa att man kom jätte långt... bara på det!
...Han spelar tvspel 12 timmar om dagen. Men ändå. Någon slags koll borde han ha på det riktiga livet?
Eller?