Smart tjej.
Jag(till dansk): So... how do you say "Hi" in danish?
Dansk: Eh...what?
Jag: Hehe, Im just kiddin, I KNOW how to say hi. Hehe. I'm not that stupid...
Jättelång pinsam tystnad.
... Och precis där blev jag officiellt dumförklarad.
Åker fortfarande som barn. Antagligen.
Hela veckan har jag tyckt att bussen är superbillig att åka med. "Hah!", tänkte jag. "Ni som tyckte Dublin var dyrt, hah!", tänkte jag igen.
Sen kollade jag på biljetten. Jag har åkt som barn. Hela veckan. Och det är egentligen inte så himla dumt om det inte vore för att jag är 21.
Och ett halvt.
"Antingen är jag sjukt modig eller bara jävligt blåst".
Jag har gått till en... spå tant.
Åh, får sån himla ångest!! Och jag tänkte verkligen inte sätta mig på den där stolen. Jag skulle bara kolla lite. Ni vet kolla runt lite. Och sen gå ut, därifrån. Men det gjorde såklart inte.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Det är inte grejen att det kostade 500 kronor, nej, det är bara grejen att jag ens... satte mig där.
I alla fall. Jag kommer starta ett eget företag. Gifta mig (Haha) och få barn (HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAH).
Men hon sa saker också som stämde. Men det är inte viktigt. Jag har köpt nya jeans idag. Storlek 34.
Och det ni, det är viktigt.
Jag lovar. Snart så. Snart så.
Gossip Girl får mig snart att må dåligt PÅ RIKTIGT!!!
När Serena och Dan blir tillsammans igen? Ja då mår jag minsann superdåligt eftersom jag ANTAGLIGEN KOMMER VARA ENSAM RESTEN AV MITT LIV (och alla andra verkar ju hitta någon).
Om jag inte går vidare.
(Och det kommer inte gå, jag lovar, jag kommer bli som dom där... katt-tanterna på tv.)
Men. När Blair blir nobbad av Chuck, JAG DÅ BLIR JAG LEDSEN OCKSÅ!!! (fast jag egentligen skulle bli så himlans glad av hennes lidande) "Chuck men för i helvete!", vill jag säga då. "Säg att du älskar henne. Sluta rök på och säg att du älskar henne! Du vet aldrig när det blir för sent och då sitter du där SOM MIG. OCH LIVET ÄR ÖVER!!!"
Som sagt. Jag ska göra något med mitt liv idag. Snart.
Tina undrar bara.
Det här gör mig frustrerad:
- VARFÖR kan jag inte bo i en penthouse lägenhet för i New york för? VA??!!
- VARFÖR är inte mitt hår perfekt lockligt och rakt på samma gång 6 på morgonen?! VARFÖR?
- VARFÖR har jag inte en massa Hervé leger klänningar liggandes i min 90 kvadrat walk in closet. En för varje dag? VARFÖR HAR JAG INTE DET FÖR?
Och tillslut...
VARFÖR får inte jag hångla men en massa snygga killar för ELLER VARFÖR FÅR JAG INTE HÅNGLA ÖVERHUVUDTAGET??!!!!
Inte för jag är desperat eller nåt. Nej.
Men man undrar ju bara.
Update:
1. Jag använder inte mitt svenska nr (eller jo det kan jag om mamma... hej mamma! Skulle kunna skicka nån gammal telefon med laddare och allt till Dublin? Kanske mamma kan du det? Kanske?)
2. Jag har en cykel! Eller jag har fått lånat en cykel av grannen. Den är lite ihoptejpad. Men vem bryr sig, jag är inte kräsen. Får en liten vintage-cykel-med-silver-tejp-känsla av den. Cravings om jag säger så. Cravings!
Puss!
Provar imorgon istället.
För ja, jag ska minsann börja motioner! Minst 20 minuter per dag. Åh vad glad jag blir,att jag blivit en sån himlans hurtig person. Som går och går och går. Och inte sitter på soffan och kollar på dåliga serier. Snart så skaffar jag nog en sån där pilates maskin också. Och börjar äta supernyttigt. Ni vet så nyttigt så jag inte ens kommer crejva den där snickersen fem på morgonen, NEJ MINSANN! Precis som Anna skipper ska jag bli, precis som...
...Och där kommer bussen.
Orkar inte. Fått plötslig kramp.
Provar igen imorgon.
Nu kan jag klara allt. Precis allt.
Idag har jag köpt en regnjacka från... Helly Hansen!
Den var kanske lite dyr men hon i affären sa att den klarade precis allt. Storm, piskregn, orkaner, tromber, spikbomber, ak4or.
Ja allt.
Inte för jag testat det.
Men hon sa så i alla fall.
Alla mina kompisar står uppradade utanför dörren.
Jag försöker nämligen välja vilken telefonoperatör jag ska ha, i Dublin. När jag frågar personer som varit här ett tag svarar dom alltid "Det beror på vilken operatör dina kompisar har"
Okej. Jag har varit här i tre dagar nu.
Ser jag ut som jag har en massa kompisar? Dom kanske är uppradade utanför dörren? Dom kanske rentav samtidigt ropar ut: "Jag har vodafone", "Jag har den här operatören Tina och om du har samma kontantkort som mig ringer du gratis till mig varje dag!" "Jag har ingen telefon alls men om du vill kan vi köpa varsin walkie talkie". SER JAG UT SOM SÅ!??!!
Nej. Jag trodde inte det heller.
Vem ar pa?
Forst till ett shoppingcenter sen dar i typ tre timmar. Sen hem.
Det finns en tjeckisk tjej har dock som ar sa himla snall! Hon lagat mat at mig tva ganger idag och vi har pratat om svenska killar. Hon tyckte att svenska killar ar sa himla snygga och verkade ha bra varderingar.
Jag svarade med: "Yes, they are very sleepable"
Nu vill hon att jag ska fixa en svensk kille.
Sa... vem ar pa?
Jag ar inte hemlos langre (synnesjykt bra)
It feels wonderful! Som man brukar saga. Jag har en egen sang. Och en garderob, och ett rum. Och det ar storre an an kartong.
Igar hade jag rumvisning. Det visade sig att det var en amerikansk tant som bodde och hyrde ut rummet. Hon var kortare an mig och det kandes avslappnat och inte for stelt. Det bor ocksa en till i huset som ar 35. Plus att det finns en litet gastrum (om nagon vill halsa pa).
Min hyra ar ocksa relativt billig plus att jag har en obindande "lease", allt jag behover ar att saga till 2 veckor innan sa avbryter vi kontraktet.
Det enda negativa ar att det bara finns en buss som gar till jobbet. Men jag ska nog anda kopa en cykel och cykla till jobbet. Da sager en tjej som bott har i fem manader att nar det regnar SA REGNAR DET och blaser sa man nastan faller omkull. Och da svarade jag med att jag minsann tankte kopa ett bara galonisar (garna zebrafargade eller en annan cool farg) och galonisar gor en oovervinnlig (har jag hort).
Var bara det jag ville saga.
Till mina fina vänner (och mamma och pappa):
Men det känns bra att vara här:)
Ingen panik, allt är okej.
Vadå bara en dag? En dag att styra upp livet på? Okej ingen panik. Andas in och ut och in och ut... JAG HAR GLÖMT BORT HUR MAN ANDAS, JAG VET INTE HUR MAN GÖR LÄNGRE!!!
Åh, nej, förlåt, jag glömde. Nya spontana Tina här. Lugna Tina. Som inte behöver tak över huvudet eller kompisar. Eller ett liv.
Lugna Tina som säger: "Men herregud, boende är väl inget problem? Om jag blir utslängd på gatan så gör det väl inget? Och tänk på alla nya kompisar jag kommer få ute på gatan. Ja gud ja. Och i värsta fall kan jag alltid sälja mig själv. Då har jag i alla fall ett tak över huvudet. Kanske bara i en timme. Men ändå."
Som sagt. Lugn Tjej.
"Vi killar behöver bara 3-4 sekunder innan vi blir kåta"
På krogen:
S: Tina, jag kan fixa vilken kille som helst här. Säg bara till, så fixar jag det!
Jag: Nej, det är lugnt!
S: Men komigen, jag lovar dig, JAG KAN FIXA VEM SOM HELST!
Jag: MEN JAG VILL INTE!!!
S: Ni tjejer är så jävla typiska, ni behöver en massa uppmärksamhet för att ens bli intresserade men vi killar, ja det tar i princip bara 3-4 sekunder innan vi blir kåta!
Är det här sant? För i så fall var det superonödigt att spela bort mina pengar vid Black Jack bordet bara för att en kille jag tyckte var snygg satt där. Medan allt jag behövde göra var egentligen att se honom i ögonen i 3-4 sekunder och fråga "Blir du kåt nu?".
Typ.
Nu är jag officiellt bortadopterad.
Hej!
Ni kanske ser att det är en ny design på bloggen. Och att Lina har länkat sig själv.
Så från och med nu kommer du få en ny läsare:
Mamma.
Mamma är på jobbet just nu men när hon är tillbaka kommer hon antagligen säga:
"Varför har du inte en sån där fin blogg som Lina, som skriver om kantarell-plockning istället för pms och sex och sånt! Och vet du vad Tina? Jag slår vad om att Lina aldrig skulle skriva ett inlägg om HUR DÅLIG MAN ÄR PÅ DATORER NÄR MAN FÅTT ETT IT-SUPPORT JOBB!!!!ALDRIG!!!"
Så tack Lina, jag menar det, Tack!
Nu är jag officiellt bortadopterad.
nytt, stiligt & fräscht, precis som Lina
Jag ska berätta om dig för hela världen så du får den stund i rampljuset du förtjänar!
♥
__________________________________________________________________________
Okej, det är Lina själv som skriver.. Förlåt Tina, jag kunde inte motstå frestelsen av några extra besökare! Men herregud, jag är desperat! Nu läser inte ens min mamma längre!!!
Reklam=betalning, right? ;) Love youuuuu!
Jag om 15 år?
Och då blir jag nästan lite rädd... TÄNK OM DET HÄNDER MIG?!
... tänk om jag 10 år senare sitter här fortfarande like heartbroken. Kanske 15 år senare. Och tillslut har det bara blivit en himlans vana att vara ensam att jag inte bryr mig längre.
Och sen när jag vill ha barn... nej då är det inga som helst problem! Det är bara att gå till en sån där fertilitetsklinik! Alla gör ju det nu förtiden! Och bli inseminerad med en massa hormoner och konstgjorda ämnen. OCH VI VET JU ALLA HUR DET GÅR!!!
Typ exempel:
Bild tagen från TMZ.com
En standard fråga bara.
Det liksom sticker i ögona på en.
Först tänkte jag faktiskt att den var rätt fin. Rosa och lite bubbelgum men nu är allt jag kan tänka på är skrikig rosa och fjortis-blogg, felskrivningar och... läppförstoringar.
Det fattas snart bara att jag blonderar håret, köper en tight fodralklänning från Gina, stoppar upp en massa bomull i behån och tar kort med webbisen på datorn. Kanske lägger upp bilden på snyggast och skriver "Rösta en 10 och gå in på min blogg, *tihi*, *Love my blog bitches*, *fniss*"
Fast om jag gjorde det skulle ni rösa en tia då? Skulle ni?
...Standard-fråga bara.
Jag som trodde jag var pmsig.
Nu känns det redan bättre.
Så, nu vet alla det.
Eftersom jag är suuuperduuuuuktig tjej på datorer så skulle jag alltså nonchalant kunna säga "Men, lilla du! Jag har arbetat på den här designen i flera veckor och även om det ser ut som det bara är en vanlig rosa mall från blogg.se så är det här ett rent konstverk, ETT KONSTVERK!!"
Men jag har något att erkänna...
JAG KAN INGET OM DATORER!!!! Det är bara något jag råkat sagt, nämnt i förbifarten. Ni vet. Jag kan lika mycket om datorer som Kissie kan skriva rent.
Alltså inget.
(Eller jo, jag kan öppna en ny flik, göra ett falskleg på paint och redigera kontrasten på en bild.)
(Men annars. Inget speciellt)
Hej, jag heter Tina och jag lider av pms.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte.
JAG ORKAR FAN INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Åh jag hatar den här jävla skiten jag satt mig i. Så jävla dum är jag, IDIOT!!!!! Att jag inte lärt mig nåt!!!!!!!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR.
Och här har vi alltså något som vi kallar ett "typiskt pms-fall".
Not so fun and spexig tjej anymore.
... för jag har något att bekänna. Jag har spelat tv-spel EN GÅNG sen jag kom hem. Det är superkonstigt. Det är som min hjärna har prioriterat andra saker i livet.
Vänster hjärnhalva: Vill du spela tv-spel, idag? Kom igen, det var superlängesen, jag har supercravings!
Höger hjärnhalva: Men, nej... jag tror inte jag kan det. Jag har supermycket att göra idag.
Vänster hjärnhalva: Som vadå? Du är ju ledig idag, vad hindrar dig?
Höger hjärnhalva: Men, äh, jag måste diska lite och sen tänkte jag ut och gå och ta... frisk luft.
Vänster hjärnhalva(hetsigt): FRISKLUFT??!!! Du har hela livet på dig att ta friskluft. Vill du inte rädda planeten jupiter från blåa aliens? Vill du att mänskligheten ska förintas?
Höger hjärnhalva: Men, du kan inte göra såhär! Du får mig alltid att känna sån himla dåligt samvete, hela tiden. Jag kan inte samarbeta längre. Jag gör slut. Orkar inte... det är slut!!! Nu ska jag virka lite. Vi hörs.
... Om man ska ta och börja virka nu då.
En fin lägenhet kan inte göra dig lycklig. Eller jo. DET KAN DEN!
Om jag får den här lägenheten kommer mitt liv bli precis som en Marian Keyes berättelse. NEJ BÄTTRE!!!
Available to Move In: Immediately
Available for: 12 months
" Room to let in Luxury 3 bedroom, 3 storey townhouse in Royal Canal Park, just a few minutes walk from Ashtown Station and on the 120 bus route to the city centre.
The living space of this former showhouse was completely refurbished under six months ago to include a brand new top of the range kitchen. The living room opens up into a private terrace perfect for those summer BBQ's.
The single room has it's own private terrace, wardrobe and drawer set.
There is currently one friendly professional female (20's) living in the house and the room is available immediately.
The rent includes use of the on-site gym and spa with a wide range of equipment, free weights, jacuzzi and steam room."
Jag är en riktig kompis.
Igår hälsade jag på lite New york kompisar. Magnus hade grillfest och då kände jag för att komma och hälsa på, överraska lite!
Fast jag inte var bjuden.
Det är så jag jobbar: Jag går upp sex på morgonen för att ta åtta bussen till Stockholm för att sen åka ut till Orminge I NACKA (ligger ju knappt i centrum om vi säger så) och tillslut ta kvällsbussen hem. Till Örebro.
Och just ja. Det är nu ni ska säga att jag är en riktig kompis.
SAY IT!!!!!!
(Kan ha pms idag.)
Jag är kompetent. Jag är kompetent. Jag är kompetent.
Packlistan täcker ett helt A4a papper. Vilket gör mig lite orolig, eftersom, jag bara får ha med mig 15 KILO!!!!
... Och då har jag prioriterat bort saker... massa saker... superviktiga saker. MEN jag ska inte börja gråta. Nej. Mitt gamla jag skulle bara sitta där i ren panik och gråta. Men det gör jag inte nu.
Jag är en lugn tjej. Jag är en samlad tjej. Tjejen som är en utmärkt problemlösare och absolut inte har några som helst problem med datorer. Jag är superkompetent.
Det var det jag sa på arbetsintervjun i alla fall.
Dagens skinnytip:
Jennys sambo säger att falafel visst är supernyttigt! Om man tar bort såsen, brödet, och kanske skalet på falafeln.
Så alltså om du äter dom pyttesmå bönorna i falafeln plus några sega grönskaker. JA DÅ ÄR DET MINSANN NYTTIGT!
Motionera har jag också (hört) är bra.
Imorgon ska jag till Apoteket. Och bah hänga.
Häromdan såg jag Claudia Galli mataffären. Bara sådär.
Jag(exalterad): Men, Jenny, kolla!!! Vid frysdisken därborta!!! Men inte på riktigt pucko... åh...nu tycker hon att jag är helt knäpp.
Jenny: Vad?
Jag(viskar): Men det är ju Claudia Galli du vet från...från... Skilda världan och typ eh...Ica reklamen.
Jenny: Men äh.. var inte så himla töntig! Jag såg Timbuktu på apoteket förra veckan.
Timbuktu? Apoteket? Förra veckan?!
VARFÖR INTE HAR HON INTE SAGT NÅT?!
Jag behöver ju ändå köpa tamponger.
Jag är övernaturlig. Okej.
När Jenny fotoraferade mig lite under vår "lilla" cykeltur märkte hon att det "lös" runt mig.
Min version är att jag egentligen är övernaturlig och har superkrafter (som inte funkar än, men det kommer!).
Jennys version är att linsen är sönder.
Men vi tror på min version, eller hur??!!
Tina på utflykt.
Efter 20 minuter:
Åh det här känns bra, riktigt bra. "Att jag har en sån bra kondis", tänker jag, "Det måste vara genetiskt".
Efter 40 minuter:
Lite kramp i vänster ben. Men vad gör det när man har en sån himla fin natur? Och nyckelpigor, alla söta nyckelpigor! Blir nästad tårögd.
Efter en timme:
JAG HATAR ALLA JÄVLA NYCKELPIGOR, DOM ÄR ETT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN OCH BORDE UTROTAS!!!
Börjar eventuellt gråta.
Efter 1 timme och trettio minuter:
Jenny vill fortsätta. Inte jag (av helt självklara anledningar dock!). Diskussion uppstår. Jag ger med mig (tråkigt med dålig stämning på semestern).
Efter två timmar:
KLAAR! Kan knappt röra benen. Har svalt minst tre nyckelpigor. Men jag är klar. Jag gjorde det. "Det måste vara såhär det känns att bestiga Mount Everest", tänker jag.
"Kanske till och med utan syrgasmask?!", tänker jag igen.
Provar en annan dag.
Jag provar en annan dag.
Glad sommar! (Från en glad, blek och ostressad tjej)
Idag är det 25 grader och sol.
...och det gör mig så sjukt stressad!
Helt plötsligt har jag en massa krav som jag inte upplever annars. Du måste sola, bada och ska på något mirakulöst sätt se så himlans snygg ut under tiden. Samtidigt så MÅSTE du ha solkräm och den ska smörjas in så fort som möjligt, för nej, man vet aldrig när solen kan gå i moln! Och hinner man inte sola i minst några minuter innan det händer då är ju precis all förberedelse utförd helt i onödan (och det vill vi ju inte, eller hur?!).
Och sen ska man ligga där. Och pressa. Och pressa. Och pressa. Byta position. OCH PRESSA IGEN!
Precis vid "Pressa" delen brukar jag bli apatisk av stress och då sitter jag där:
I en supertight bikini, halva kroppen dränkt i solkräm, liggandes i fosterställning och kollandes på Idol från 2007.
"Glad sommar" , tänker jag då.
"Glad jävla sommar".
Bara för att.
Jag är på väg och gör ordning mig till Malins fest och jag har fått en liten hårkris. Jag har insett att jag... jag... jag... PASSAR I MITTBENA!!! (Har aldrig känt mig så synkad med Elin Kling förut)
Vad händer nu?
Kommer jorden bli platt?
Kommer mina katter börjar tycka om varann tillslut?
Kommer jag få jobb på It-support?
Nej det sistnämna har ju faktiskt hänt... PÅ RIKTIGT!!!
Kan inte tänka klart.
Hejdå.
Nykter tjej.
"STOPP!", vill jag bara säga. "DET ÄR INTE SOM DET SER UT! Jag vet att jag just nu håller i en flaska Smirnoff vodka och en bag in box, tre liter. Men allt är ett experiement! Jag precis, ett experiment för... eh...eh... NYKERHETSFÖRBUNDET... som jag är med i ja. Du kanske minns när nykterhetsförbundet kom till vår skola i femman och föreläste om alkohol och hur himlans dåligt det var! Och efter det kändes det som det var mitt syfte i livet!!! Men nu måste jag rusa, ska föreläsa för små barn vet du. Lycka till med allt, och kom ihåg att inte dricka för mycket! Det..eh..blockar blodådrorna och sen DÖR man. Huxflux. Och du vill väl inte dö? Ungarna skulle bli så ledsna då. HEJDÅ!"
Jag och min hallonsaft. Vanlig fredagkväll.
En kille jag dejtade i trettio sekunder.
Såklart jag gjorde!
Den här killen, till exempel, från Abercrombie and fitch, dejtade jag i ungefär trettio sekunder.
... sen var han tvungen att gå vidare till nästa tjej.
Men det var ju gratis i alla fall.
Hela kostcirkeln är inräknad.
Jag: Heeej, vad gör du?
Jenny: Lagar mat, själv då?
Jag(stolt): Jasså, jag också! Vad lagar du?
Jenny(förvånad): Jasså? Jag lagar kycklingsallad, vad lagar du?
Jag: Eh, typ lite banan, lite choklad plus kokos på toppen. I micron. Två minuter.
Jenny: Men det är ju inte mat!
Mat och mat! Det finns så himlans mycket regler kring att laga mat! Varför göra det så jävla svårt hela tiden:
Banan: Nyttiga vitaminer och kolhydrater (eventuellt en milligram protein)
Kokos: Nyttiga fetter!!!
Choklad: Vitaminer och endorfiner (kan eventuellt innehålla en massa socker och fett också. Har inte så stor koll)
Ni ser.
Hela kostcirkeln är inräknad.
Not so fun anymore.
Nu tog jag bort nåt!
Egentligen ville jag inte. Men det var som en intre kraft styrde mig till delete knappen.
Jag är bara inte så himlans rolig just nu.
Allt, förutom mittbena.
Idag ska jag klippa mig.
Jag har tänkt mig: "freakin-hot-office-girl meets hipp-chick-cool-city-girl meets leprechuan-cute-girl-getting-drunk-at-pub-but-still-pretty-cute."
"But not mittbena", kommer jag lägga till. "Even if all the trendy girls and bloggers in Sweden have mittbena. I look like shit in mittbena. In fact, you could shave all my hair off and it would look better than mittbena."
(Och nej jag vet inte vad min vision betyder. Egentligen. Men min frisör vet säkert)
(Hon har ju gått en utbildning.)
Bild tagen från imgs.sthlmsfinest.com
Det var bara salladskryddan. Hela tiden.
Jag och Lina hade en romantisk middag igår. Vi lagade tortellini och tände ljus!
Det var så himla mysigt. Kanske det mysigaste jag och Lina haft på länge. Tills hon skulle använda salladskryddan.
Lina: Tina! den här salladskryddan är ju helt fast. Som sten.
Jag: Äh,det blir så efter ett tag. Alla våra kryddor är så. Typ
Lina: Men! det måste ju vara supergammal eller nåt fattar du väl. Annars skulle det inte vara som...sten
Jag: MEN SKA VI SLÅ VAD! Hur gammal kan den vara? Ett år? Två år?
Lina(granskande på kryddförpackningen): Tina den gick ut julen... 2001. FÖR SNART 9 ÅR SEN!
Jag: Öh,jaha. Men jag har den här också!
Lina(Granskande på den andra kryddan): Okej, den gick ut sommaren... 2004.
... Och nu vet jag varför jag känt mig illamående de senaste två månaderna.
Jag som trodde jag var gravid eller nåt! Men det bara var salladskryddan. Hela tiden.
Hehe.
Teknisk tjej.
Med min analytiska och problemlösande hjärna har jag ny lyckats laga detta men kontaktlim... KONTAKTLIM!
Och ni som säger att jag inte kan arbete med teknisk support: "HA!"... säger jag bara... "HAHA!"
Nu känner ni inte er så himlans stöddiga längre va?!
Varför jag gillar mitt jobb.
Kund(15 år): Jag vill ha Mcfeast sås!
Jag: Vi har slutat sålt dom. Vi har inga.
Kund(15 år): DU SKÄMTAR!!!
Jag: Nej. Vi har inga kvar!
Kund(15 år): DU LJUGER FÖR MIG, NI HAR VISST MCFEAST SÅS!!!
Jag: Nej. Vi. Har. Inte. Mcfest. Sås. Det. Är. Slut.
Kund(15 år): MEN FAN VAD DU LJUGER!!!
Jag: Okej. Men vad ska jag göra då?
Kund(15 år): Skaffa fram sås... annars... annars...
Jag: Annars, vadå?
Kund(15 år): Öh... ja... då kommer du att DÖ!
Vad jag ville säga: "Okej, döda mig då! GÖR DET! Så tillkallar jag mina ryska maffia släktinger i Sibirien. Dom är expert på tortering av olika slag. Plus att dom gillar killar i 15 års åldern. Och då menar jag GILLAR. Ska jag ringa dom eller, SKA JAG DET??!!"
Vad jag egentligen sa: "Jaha! Var det bra så? Något annat? Nehe, okej, ja då får jag önska dig en trevlig måltid och kväll! Välkommen åter!"
Det här är, vad jag kallar, en "arbetsskada".
Mitt nya liv.
Nej jag skulle ta vara på livet. Och jag skulle vara glad jämt och inte gråta över småsaker. Som till exempel att internet inte funkar, att äpplena är slut och mina byxor känns tajta.
Nejdå! Jag är en ny människa. Tänkte jag. En ny människa.
Och det slutade inte där! Framför mig såg jag hur jag skulle köpa en spikmatta och bli hälsosamt och yoga och meditera och ägna mitt liv åt att bli en nepalisk munk. (Kan ha varit i ett visst drömläge just då). Och mitt liv skulle bli så himla coolt... och befriande!
Några timmar senare vaknade jag upp. Det var molnigt. Och då fanns det bara en enda sak jag kunde göra.
Det enda jag visste.
Det enda rätta.
Gråta.
Lite damp på lunchkvisten.
Hej!
Jag har skickat in konraktet för mitt nya jobb... MEN JAG HAR INTE FÅTT TILLBAKA SKITEN ÄN!!!
Och det är då jag ser det självklara:
ALLT ÄR ETT SKÄMT!!! DOM HAR DRIVIT MED MIG HELA TIDEN!!!!
...jag har inte fått jobbet. Nej jag är med i något himla practical joke. Årets practical joke.
Eller så kan min kontaktperson vara på lunch.
Men vi utgår från det här. 
/Dampig tjej
Lättare såhär.
Åhå Lina är hemma från Turkiet nu!!!
Vet ni vad det betyder? Jag kan åka till henne och snylta mat!
... och ja, jag skulle kunna gjort det när hon inte var här också. Men grejen är att huset som hennes lägenhet ligger i har larm och portkod och skit.
Lättare såhär.
(Lina, ses ikväll?!)
Sagt upp mig har jag också.
Jag trodde det skulle vara supersvårt "Nej men du kan inte sluta Tina, du är vårt allt!!!"
Eventuellt skulle någon börja gråta också.
Men vet ni vad?! Det gick. Det var helt okej. Eller snarare. Dom blev glada. "Men gud va kul Tina, jätteroligt! Det här är ju glada nyheter!" och jag kan nästa svära på att jag hörde ett "halleluja" innifrån kontoret (kan dock vara inbillning).
... det här gör mig lite fundersam. Är dom glada för min skull... eller deras?
