Till mina fina vänner (och mamma och pappa):
Nu är jag i Dublin. Jag lever. Planet har inte kraschat. Jag kan inte förstå en endaste människa här (jag lovar dom talar pysslingspråk eller nåt!).
Men det känns bra att vara här:)
Men det känns bra att vara här:)
Kommentarer
Trackback
