Världen från en liten tjejs perspektiv.

Det kommer bli en bra jul igår.



Jag bara vet det.

Jag har formaterat om min dator och nu kan jag inte läsa minneskort. (Jag vet inte men antagligen efter en formatering av datorn så sparas typ INGA inställningar.)

Men nu har jag ändå lyckas ladda ner allt.


*Haxer girl*


Bilder från förra helgen.



Jag och en tjej.



Jag och en till tjej.

Kollega: Den här skärmen jag köpt väger nog som dig. Två kilo.
Jag (glad): ÅÅÅÅH, TACK!!!
Kollega: Vadå vill du väga två kilo?



Eh. Ja . Kanske mer ett och ett halvt. Men två kilo nöjer jag mig med.


Två kilo är vad vi kallar OK.

Igår gick vi strömavbrott i mitt bostadsområde precis när jag skulle gå till jobbet.

"SKIT OCKSÅ!", tänkte jag, "Jag visste det!!! Zombieattacken är här,  I freakin new it! Och mamma som kommer om två dagar... JÄÄÄÄVLA SKIIIT Och nu kan jag inte heller gå till jobbet. Nej jag får nog ta bussen. Fast tänk om det zombies på bussen också? Och jag kan ju inte direkt gömma mig nånstans (för alla vet att även om man gömmer sig i ett litet litet torp på landet med igentäckta rutor så hittar zombies dig förr eller senare) och flygplatsen är heller inget alternativ för stora folkmassor är helt klar att UNDVIKA under en zombieattack). åååh, jävla skit!!"




Vad tänkter ni på när det blir strömavbrott?




Bild tagen från http://blog.comicwonder.com.

Jag går in i ett rum fullt med dataspelande killar. Jag har klippt mig.

Kille 1 (vänder sig mot datorn): Hej, Tina, nejmen har du klippt dig? Vad fint det blev, verkligen. Fint.

Två sekunder senare:

Kille 2: Meeen, jahaaa, har du klippt dig Tina, jo det ser verkligen fint ut, mindre livlöst. Liksom



???



Det här känns... ovant.

Jag kom just hem efter att ha sett "New Moon".


Mina favoritscener:

1. När Jakob tar av sig tröjan.
2. När Edward tar av sig tröjan.



Annars har jag inget speciellt att tillägga. Nej.




Bild tagen från: http://www.profoundstupidity.net/

Kommer ni ihåg när jag fråga en tjej om hon skulle ut på Fredag och hon sa: "Jag ringer dig!".

Ok. Jag vill inte chocka er eller någor men på tjejspråk betyder antagligen "Jag ringer dig" att man ringer faktiskt ringer. På riktigt.


Och helt plötsligt satt jag en Fredag kväll. Runt ett bord med... håll i er nu... fyra tjejer.


... Äntligen kunde jag säga MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEENS rakt ut utan att någon fick kvälvningar.



Haha. Kändes ovant. Men bra.


Svinbra.

Ibland kan jag bli lite less på jobbet. Inte på grund av själva jobbet utan för alla mina kollegor är superduktiga.


... och jag inte ens visste vad printscreen knappen låg. (Skitsamma, det var typ för fleera veckor sedan och jag har använt den där knappen kanske 500 grr sen dess).


Idag dock så sa faktiskt mina kollegor att OM det här var en skönhetstävling jag då skulle jag vinna i alla fall.


Så nu får vi verkligen hoppas att IT-företaget jag jobbar på styr upp något här!!!



Jag menar... alla ska väl få visa sitt fulla potential?


Elle?

Det svåraste som finns är nog att blogga på en jobbdag.

Det finns liksom ingen mer plats... i hjärnan... eftersom den innehåller:

- Office 2007
- Office 2003
- Hårdvarufel
- Servrar och totalt jävla systembreakdowns
- LÖSENORDSBYTE FAST DOM HAR DET NYA LÖSENORDET NERSKIVET MEN HAR DET NERSKRIVET PÅ EN LAPP OCH DET ÄR JÄTTEJOBBIGT FÖR DEN ÄR ANTAGLIGEN SUPERSVÅRT ATT LÄSA FÖR KUND EFTERSOM DOM HAR ETT INBITET SYNDROM SOM GÖR ATT DOM INTE KAN LÄSA SIN EGEN HANDSTIL!!!!!! (Jättevanligt bland våra kunder. Måste vara något regionalt.)


Så.


Nu ska den mest avslappnade tjejen fortsätta njuta av livet.


NOT.

Idag var jag verkligen supernära att göra en sån här. Jag kan minnas att jag eventuellt sa : "SNART FÅR JAG EN SÅNT DÄR JÄVLA OFFICE-YOUTUBE UTBROTT, SNART SÅ!!!".

Men sen insåg jag att jag redan hade vält resultattavlan igår. Två gånger.

Känns så utjatat med repriser hela tiden.




(Spola fram 20 sek)

Jag har ju inga tjejkompisar än så idag bestämde jag mig för att FAN skaffa en.

Sagt och gjort så gick jag fram till en tjej jag kanske pratat med... tre gånger. Och tog steget.

Jag: Hej!
Tjej jag pratat med tre gånger: Hej!
Jag: Jo.. eh... alltså.. det här låter lite konstigt... men.. ska du med ut på fredag?
Tjej jag pratat med tre gånger: Ok, men visst, jag ringer dig!


... så nu är min fråga. Vad betyder "Jag ringer dig"?.

Jag vet att det på kill-språk betyder ungefär "Du är liggbar om du var den sista tjejen (eller varelsen med bröst) på jorden" eller "Du skulle aldrig någonsin bli något mellan oss men jag kan ge mitt nr till min kompis han är verkligen superdesperat".


Men på tjejspråk vad betyder det då?

Idag gav min arbetsledare mig en uppgift som han beskrev som "superenkel" och "något som passar dig perfekt"  istället för att ta samtal (Jag undrar varför).

Den gick ut på att designa får lilla resultat-tavla (Vilken jag typ älskar för när vi presterar jättebra så kan jag iaf låtsas att jag gjort... litegrann).

Hur det gick?

Jo. Efter fem minuter hade jag vält ena tavlan (nästan över min arbetsledare dessutom) och fem minuter senare hade jag vält den andra.


Jahapp.


Då är jag officiellt misslyckad. Alltså. Hehe.

Jag beställer mat på Ikea:

Jag: Can I have meatballs please?
Restaurangbiträdet: Sure! With Jam?
Jag: Yes, please!

Restaurang biträdet slevar fram köttbullarna och sylten och såsen. Men sen händer något där. Han går förbi... nej det kan inte vara sant... han går förbi POTATISEN. Vadå? Varför gör han såhär för? Jag vill ha min mat, ja vill ha... VAD I HELVETE!!!

Jag blir helt nollställd. Restaurangibrädet står framför pommesen. Han tänker ge mig  pommes. Till mina köttbullar. Pommes. Det här går inte, jag drömmer, jag mardrömmer. Tänk snabbt nu tina? Rädd det här nu, just do it!

Jag: AAAAAAAAAH, NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Restaurangbiträdet fryser till.

Jag: Oh, I mean, I want potatoes not pommes. Sorry! Hehe.




Just nu känner jag mig totalt utmattad. Men jag antar att det är så det känns att rädda världen från en katastrof.

Så. Kom just hem från Ikea.


Såhär är det att bo utomlands att gå på Ikea:

Man springer upp, sprintar genom hela avdelningen, roffar åt sig en diskborste eventuellt, tar en genväg till restuarangen, står i kö i 20 minuter, kollar snett på att alla som tar "fish and chips" ISTÄLLET för köttbullar och potatis, beställer köttbullar och potatis, restaurangbiträdet är suupernära på att ge dig pommes till istället för potatis (totalt traumatisk upplevelse), trängs lite till, äter brevid en skrikande barnfamilj (som äter "fish and chips") eftersom det typ inte finns NÅGRA som helst platser kvar, äter supersnabbt för att sedan gå ner till mataffären, köper upp allt som finns, får ångest, kommer på på utvägen att åhneeeej jag glömde visst chokladen, springer igenom hela IKEA igen, till mataffären, köper 10 chokladkakor (ifall att bara), får ångest igen, går ut.


Klar.

Dataspel, Dataspel, Dataspel och... dataspel?

Det är det enda jag hört på min desk den senaste veckan.


Ett spel om att man blir uppäten av en jättetjock tjej i helvetet, ett spel där man kan vara en groda men suuperstora klor (typ xmen-klor) och samtidigt se ut som den där grodan i "the muppets"... och ja. Och sen så finns det ett annat spel där man bara hoppar runt regnskogen och får odla vad man vill. Och det är superspännande, för ena dagen kanske det inte regnar alls och då förlorar men HELA sin kokainodling. Och andra dagen kanske en massa pirater kommer till den lilla regnskogsön och förstör hela affärsverksamheter... OCH DET GÅR JU INTE!



Jag behöver terapi. Eventuellt.



(Bilden är jättesuddig så om ni inte ser det så ska jag se "sur" ut här)

Jag chattar med Rasmus på jobbet.

Jag: GOD, I totally suck!!!
Rasmus:... First of all. Don't tell a guy the first thing you do that "you totally suck"...


Vadå? Förstår inte riktigt vad han menar med det här? "I suck, I suck, I suck?"


Tänker han på nåt helt annat eller?

Det här fick jag höra idag på jobbet:

"Nej tina, du är inte teknisk dålig, du är bara dåligt informerad"



Men snälla. Nu gör vi det lätt för oss är. Ut med det. Jag suuger. JAG SUUUUUUUGER!!!!!!!


Hur svårt ska det vara att få fram? Jag kanske är liten, klen och min försvarsförmåga är lika hög som en sparris. Men ändå.


Jag kan ta det.


(Eller jag jag kanske börjar gråta, MEN DET ÄR OKEJ!!! Var inte rädd.)

Åh, jag har kommit på en sån himla genialisk idé. Det skulle lösa typ alla mina helpdesk bekymmer.

... videosamtal.

Förstår ni?

När jag råkade koppla bort den där killens data totalt kunde jag ju bara le lite sådär och sen skulle han inte alls va arg eller sur på mig överhuvudtaget. Eller den gången då det tog suuuuperlåååångtiiiiiid för mig att hitta en knapp i Outlook, ja, istället för att kunden la på bara sådär skulle han hänga kvar tålmodigt och bara vänta... tills jag hitta den där sablans knappen (Eftersom jag verkar som en sån söt... och schysst tjej).


... oklart om detta skulle funka på dom kvinnliga kunderna. Men ändå?


Åh. Nu fick jag en sån där känsla att jag det finns FÖR mycket smarthet inom mig.


Måste. Få. Det. Ur. Systemet.


Nu: Gossip Girl

Jag såg just att jag skrivit "förskolllärare" istället för "förskolärare" i ett inlägg nedan.


SHIIIIT, VILKEN ÅNGEST JAG HAR!!!!!



Och nu ska jag läsa igenom hela lexins ordbok på nätet.


(Vi hörs. Kanske)