Världen från en liten tjejs perspektiv.

Jag och Rasmus går  från mataffären. Han bär mina kassar (Jag var supermegasjuk och jag brukar inte annars låta killar bära min kassar... eller jo det gör jag... skitsamma... jag suger)

Rasmus: This is so not fair.
Jag: What do you mean?
Rasmus: Carriyng you're bags and stuff.
Jag(oförstående): Why?
Rasmus: For example, if you look over there, there is a SUPERHOT chick. I just looked at her and smiled and I thought I MIGHT get her number or something but she just looks at you than at me like "You have a girlfriend, bastard!" AND ITS SO NOT TRUE!!!
Jag: ... cause you're just the bag-carrier.
Rasmus: I KNOW, im just the freakin bagcarrier for god sake!!! When are people gonna understand!!!



Så om ni är en snygg tjej i Dublin, får syn på mig och Rasmus, så vill jag bara säga att han INTE är min kille.

Han bär bara mina kassar.

Okej??!!



Jag och en kasse.

Nu börjar det ljusna lite här.

Jag har inte haft ont i halsen på 36 timmar.

(Och ja. Jag har räknat.)


Det är helt sjukt och deppig man kan bli av att vara sjuk i tre veckor. Men hur som helst nu är jag glad.

G.L.A.D.

Och vet ni? Jag har inte såndär superlock för öronen längre så nu HÖÖÖR jag. Som vanligt. Var jättenära på att ta en akut kurs i teckenspråk. Men nu behöver jag inte det. Bra va?

Såhär himla excited är jag kolla mitt konto-saldo.



Nu ska jag iväg till stan.


Inte bara för att träffa pappa och lillebror och får gratis mat, NEEJDÅ.

Jag ska kolla upp saldot på mitt bankkonto.



... Jag har inte gjort det på en månad ungefär.


Det. Här. Kommer. Bli. Kul. Jag. Bara. Vet. Det.

Idag känns den lilla framtidsångesten inte lika framträngande på något sätt. Jag har hela hösten känt något. Känt mig deppig, lite ihålig som om någon har spruckit hål på mig och tagit ur all luft.

Jag har känt mig så vilsen på något sätt och i en omgivning där det känns som alla har en plan. Så står jag där tomhänt och vet inte vad jag ska göra eller säga.

Det var så otroligt lätt att vara borta i USA på ett sätt. Jag var ju bara 19, jag behövde inte bestämma mig på någonting, jag behövde inte tänka ut vad jag skulle göra härnäst.

Men just nu är jag på ett ställe där jag helt plötsligt är 21 (Vet inte hur det hände. Men okej), där jag har tusen olika vägar att ta. Och istället för att se över alla möjligheter sitter jag bara där helt panikslagen och rädd.

Det är som jag står i ett himla vägskäl, tiden rinner sagt ut (FÖR VI VET JU ALLA ATT OM MAN INTE HAR PLUGGAT KLART VID 30 SÅ ÄR MAN OATTRAKTIV PÅ ARBETSMARKNADEN), jag letar febrilt efter en karta, en kompass, nåt som kan vägleda mig men jag hittar ingenting. Det finns ingenting. Jag letar lite till. Jag försöker komma ihåg vad min NO-lärare sa i nian att om man kollade på ett speciellt sätt på stjärnorna, "Ja barn, då man kan hita norr, syd, öst och väst".

Och jag tänker och tänker och tänker tillbaka. Vad var det han sa just då? Vad vare? Komigen Tina, du, vet, du vet. Du kan det här.

Och precis då infinner sig ett litet, litet, litet minne att jag eventuellt, kanske... sov... just då.


Helvete.

Jag googlade "framtidsyrken" nyss.

Fem framtidsyrken:


Sjuksköterska:

Tina tänker: Hmm.. praoade som det i åttan. Bäddade sänger två veckor i rad. En gång mätte jag hur mycket en kille hade kissat på en dag. Sjukhuskorridorer är SUPERLÄSKIGA!!! Sjuksköterska... like... not!


Biomediciniska Analytiker:

Tina tänker: Jag kan inte bli något jag inte kan stava till.


Förskolärare:

Tina tänker: Aldrig. Mer. Ungar.


Fritidspedagoger:

Tina tänker: Åååh, det här påminner mig när jag har varit på "gården" tre gånger. Alla såna där pedagoger var typ ascoola och alla såg upp till dom (en hade exempelvis en tatuering...nej TVÅ! Och en tungpiercing)... eller vänta nu jag det här går inte jag är ju inte alls cool. Jag är den mest töntiga människan i hela världen (och jag är totalt emot tungpiercing just nu. Är verkligen det)


Läkare:

Tina tänker: Blod och blod och BLOD. Eller vänta har jag inte sett nån serie om det her... typ Grr...Greeey... Greeys nånting. Alla läkare där är typ SUPERSNYGGA (även fast dom haft jour i en vecka) och om jag blir läkare så får jag en skitsnygg kille efter mig (som "typ" är skild för hans fru var otrogen med hans bästis men nu återfår han kärleken med mig).



... så någon som kan fejka ett gymnasiebetyg från 17.5 till 20.0 kanske?


Snällis?

Idag har jag träffat pappa och lillebror!

Ååh det var så kul. Exempelvis så blev jag bjuden på mat för typ 20 euro. Och det är typ...typ... 20 NUDELPAKET! (blir helt snurrig när jag tänker på det)


Efter maten frågade pappa om jag inte tänker plugga snart.

Då började jag gråta (helt automatiskt alltså ABSOLUT inget jag kan styra över).


...Jag har sån framtidsångest. Jag har ingen plan, jag har ingen aning om vad jag vill bli, jag vet inte ens vad jag skulle tycka om att plugga. Jag vet ingenting.

MEN EFTERSOM MAN ANTAGLIGEN BLIR SÅ JÄVLA OATTRAKTIV PÅ ARBETSMARKNADEN OM MAN INTE PLUGGAT KLART VID 30 SÅ KANSKE MAN SKA BÖRJA SNART.


(Fast okej... om jag ska tänka positivt så ringde jag mamma och bölade och hon sa att jag minsann fortfarande är mammas lilla mirakelbebis även om jag inte har någon framtid.)


(Och det känns ju skönt när man känner sig totalt misslyckad)

Jag fick en kommentar angående vilket företag jag jobbar på.

Nu är det såhär att det inte är superdupersmart att jag berättar det. För det första eftersom om jag... jag vet inte... råkar skriva om den gången då jag råkade koppla bort en kunds dator helt och hållet (vilket ändå var helt okej för den gick igång efter typ 5 minuter) och jag samtidigt nämner företagets namn.

Det ser ju inte så himla bra ut (Varken för mig eller för företaget).

Och för det andra så får jag inte det. För mamma. And I really want those fucking expensive black boots for christmas.


Så att säga.

På jobbet:

Arbetsledare: Okej kära medarbetare nu är det såhär att vi kommer ha viktiga personer på kontoret idag. Detta betyder att ni inte kan vara inne på några icke-arbetsrelaterade hemsidor.
Jag: FAAAN, jag som hade Freesex.com som startsida! JÄVLA SKIT!

Tystnad.



Jag tyckte det var kul. I alla fall.

Nej men hej.

Jag är tillbaka. Tror jag.


"åååååh herreguuud", tänker ni, "HON ÄR TILLBAKA, FINALLY, MY LIFE HAS A MEANING. MY LIFE HAS A MEANING!!!"




... Själv tänker jag på att jag kunde kända lukten av mat i matsalen idag.


/
Girl-who-was-sick-for-very-long-but-not-so-sick-anymore.

Det bästa med att vara sjuk i två veckor är att man aldrig vet vad som är fel på en dagen därpå.



Ont i öronen? Spy? En massa slem i halsen? Spy? Ont i magen? Spy? Muskelvärk? Spy?





Förstår ni? Mitt liv har aldrig varit så himlans händelserikt just nu.

Kollega:

"There is no 'ctrl' button on Chuck Norris's computer. Chuck Norris is always in control."



Bild tagen från Nineoverten.com.


Favvo-killen.

Idag tänkte jag se på filmen "Paranormal activity".

Mina kompisar säger att den är suuuuuperläääskig och att du egentligen inte vill streama den till mig för jag kan bli mentalt instabil.

Okej att jag var rädd att cykla i mörker två veckor efter jag såg 28 dagar och 28 veckor (under samma vecka dock!) och att jag än idag HATAR att "gå med ryggen fri" efter SAW IV(för man vet aldrig när pussel-mannen drogar ner dig och sätter fast dig i en maskin som krossar sönder dina organ).

Men alltså... jag ska KLARA det här. Jag ska det.

Jag kanske ska kolla igenom garderober och andra utrymmen innan filmen.



Men jag ska klara av det.



Bild tagen från bloodygoodhorror.com.

Antagligen en jätteläskig film.

Jag pratade med mamma idag och klagade (eftersom jag är sjuk...igen).

Och vet ni vad hon säger?

Jo, att JAG bestämmer över min EGEN kropp och om jag INTE vill vara sjuk så är jag INTE sjuk.


Så... om jag bestämmer om min egen kropp? Varför passar inte mina smalbyxor då? Varför kan jag inte använda mina totally fab högklackade skor utan att tillsluta gå kobent av smärta? Varför har jag inte ett sånt där långt och superfint hårsvall precis som hon tjejen som går visningar för Victoria Secret hela tiden?


Jag tycker mamma ska kolla upp fakta innan hon säger nåt.

Jag är superdålig på att lägga upp bilder. Men typ bara för det ska jag lägga upp en nu!





Här jag till exempel. I en mataffär.

Jag hatar tisdagar.

Men vet ni vad jag fick idag? En costumer comment!

En costumer comment är när vi får tillbaka enkäter från kunder och när dom råkar nämna ens namn (i en positiv mening).


Tyvärr kommer jag inte ihåg samtalet alls (koma?) och jag fattar inte vad jag gjorde.

Men det är det första braiga jag någonsin gjort.

(Vilket är superbra för det gör verkligen upp för den gången då jag inte fick igång min dator på grund av att jag glömt sätta in power-sladden.)

Åh jag måste bara få det här ur mig nånting!

Jag har köpt lakan för... 350 kronor. Men dom är såååååå fina. Hotellfina. Mitt rum ser ut som ett litet eget hotellrum.




Annars så var det inget speciellt.

Har just kommit hem från bion. Idag fick jag äran att bli bjuden på filmen SAW 6.

Den är sååå intressant.

Handling:

"En tjock kille och en rätt snygg tjej vaknar upp i ett litet källarlikt rum. Det är strålkastare överallt. Den tjocka killen och den rätt snygga tjejen får STOOORPANIIIIK.

Då hörs brus från en tv. Och tvn börjar framkalla en slags bild på en gubbe som ser ut att dö när som helst. Han berättar för den tjocka killen och den rätt snygga tjejen att dom har en minut på sig att skära ut så mycket av sina egna kroppar som möjligt. Den som har skärt ut mest VINNER och den som inte har gjort det... ja den... DÖR.

Den tjocka killen börjar karva allt fett från magen (i ren panik). Den rätt snygga tjejen står bara och gallskriker. Den tjocka killen skär ut fett efter fett och det ser ut som att den rätt snygga tjejen ändå kommer dö...MEN NEJ! Hon tar fram en stor slaktarkniv (från typ ingenstans) och.... HUGGER AV ARMEN!!!

Den rätt snygga tjejen vinner.

Och den tjocka killen får två skruvar inkörda i hjärnan.

SLUTT.



Så. Nu slipper ni se den filmen.

För er som undrar över mitt "totally-crazy-mat-infall" igår.


Jag behöll salamiskivorna.


Nu funderar jag vad jag ska hitta på härnäst? Kanske lite köttfärsås och fullkornspasta kanske?


HAHAHAHAHAHA.


Nej.


Okej med tre salamiskivor på mackan MEN fullkornspasta(!!??!!).


Så crazy ska vi inte vara än.

Eftersom jag inte mått såå himla bra det senaste dagarna har jag i princip bara kunnat äta vittbröd och spaghetti.


Alltså om jag vill behålla maten.


Men idag känner jag att lyckan är med mig. NU JÄVLAR!!! Nu ska jag trotsa den här jävla influensan, jag ska minsann... jag ska... jag ska ha...



...salami på mackan.



IN YA FACE SVINIS!!!!

Åh vilken händelserik dag idag!


- Ringde hem. Min lillebror svarade. Grät. (Sen la han av någon anledning på).

- Ringde pappas jobb. Grät. Kan eventuellt ha sagt orden "Vi ses i himlen, pappa!" innan jag la på (Först var jag inne på att säga "Jag ser ljuset Jonathan, jag ser ljuset!" men det skulle nog inte ha samma effekt).

- Åkte till en lokal vårdcentral där jag bor. Dom kunde inte ta mig (även om jag höll på att dö) på grund av att jag inte var gravid (!!!). Jag svarar med: "Oh, but I think we have an misunderstanding, I'm pregnant, don't you see? And I'm in labour too. OOOH MYYY GOOOD THE BABY IS COMING OUT!!!"

Funkade... inte.

- Ringde hem igen. Mamma svarade. Grät. Mamma säger att sånt här tar tid och att jag ska sova, dricka mycket vatten och äta frukt och grönskaker.

- Insett att mamma är lika inkompetent som min jobbläkare.



Och nu ska jag svälja min lilla egengjorda värktablettscocktail.

Spännande.