Världen från en liten tjejs perspektiv.

Kollega:

"There is no 'ctrl' button on Chuck Norris's computer. Chuck Norris is always in control."



Bild tagen från Nineoverten.com.


Favvo-killen.

Idag tänkte jag se på filmen "Paranormal activity".

Mina kompisar säger att den är suuuuuperläääskig och att du egentligen inte vill streama den till mig för jag kan bli mentalt instabil.

Okej att jag var rädd att cykla i mörker två veckor efter jag såg 28 dagar och 28 veckor (under samma vecka dock!) och att jag än idag HATAR att "gå med ryggen fri" efter SAW IV(för man vet aldrig när pussel-mannen drogar ner dig och sätter fast dig i en maskin som krossar sönder dina organ).

Men alltså... jag ska KLARA det här. Jag ska det.

Jag kanske ska kolla igenom garderober och andra utrymmen innan filmen.



Men jag ska klara av det.



Bild tagen från bloodygoodhorror.com.

Antagligen en jätteläskig film.

Jag pratade med mamma idag och klagade (eftersom jag är sjuk...igen).

Och vet ni vad hon säger?

Jo, att JAG bestämmer över min EGEN kropp och om jag INTE vill vara sjuk så är jag INTE sjuk.


Så... om jag bestämmer om min egen kropp? Varför passar inte mina smalbyxor då? Varför kan jag inte använda mina totally fab högklackade skor utan att tillsluta gå kobent av smärta? Varför har jag inte ett sånt där långt och superfint hårsvall precis som hon tjejen som går visningar för Victoria Secret hela tiden?


Jag tycker mamma ska kolla upp fakta innan hon säger nåt.

Jag är superdålig på att lägga upp bilder. Men typ bara för det ska jag lägga upp en nu!





Här jag till exempel. I en mataffär.

Jag hatar tisdagar.

Men vet ni vad jag fick idag? En costumer comment!

En costumer comment är när vi får tillbaka enkäter från kunder och när dom råkar nämna ens namn (i en positiv mening).


Tyvärr kommer jag inte ihåg samtalet alls (koma?) och jag fattar inte vad jag gjorde.

Men det är det första braiga jag någonsin gjort.

(Vilket är superbra för det gör verkligen upp för den gången då jag inte fick igång min dator på grund av att jag glömt sätta in power-sladden.)

Åh jag måste bara få det här ur mig nånting!

Jag har köpt lakan för... 350 kronor. Men dom är såååååå fina. Hotellfina. Mitt rum ser ut som ett litet eget hotellrum.




Annars så var det inget speciellt.

Har just kommit hem från bion. Idag fick jag äran att bli bjuden på filmen SAW 6.

Den är sååå intressant.

Handling:

"En tjock kille och en rätt snygg tjej vaknar upp i ett litet källarlikt rum. Det är strålkastare överallt. Den tjocka killen och den rätt snygga tjejen får STOOORPANIIIIK.

Då hörs brus från en tv. Och tvn börjar framkalla en slags bild på en gubbe som ser ut att dö när som helst. Han berättar för den tjocka killen och den rätt snygga tjejen att dom har en minut på sig att skära ut så mycket av sina egna kroppar som möjligt. Den som har skärt ut mest VINNER och den som inte har gjort det... ja den... DÖR.

Den tjocka killen börjar karva allt fett från magen (i ren panik). Den rätt snygga tjejen står bara och gallskriker. Den tjocka killen skär ut fett efter fett och det ser ut som att den rätt snygga tjejen ändå kommer dö...MEN NEJ! Hon tar fram en stor slaktarkniv (från typ ingenstans) och.... HUGGER AV ARMEN!!!

Den rätt snygga tjejen vinner.

Och den tjocka killen får två skruvar inkörda i hjärnan.

SLUTT.



Så. Nu slipper ni se den filmen.

För er som undrar över mitt "totally-crazy-mat-infall" igår.


Jag behöll salamiskivorna.


Nu funderar jag vad jag ska hitta på härnäst? Kanske lite köttfärsås och fullkornspasta kanske?


HAHAHAHAHAHA.


Nej.


Okej med tre salamiskivor på mackan MEN fullkornspasta(!!??!!).


Så crazy ska vi inte vara än.

Eftersom jag inte mått såå himla bra det senaste dagarna har jag i princip bara kunnat äta vittbröd och spaghetti.


Alltså om jag vill behålla maten.


Men idag känner jag att lyckan är med mig. NU JÄVLAR!!! Nu ska jag trotsa den här jävla influensan, jag ska minsann... jag ska... jag ska ha...



...salami på mackan.



IN YA FACE SVINIS!!!!

Åh vilken händelserik dag idag!


- Ringde hem. Min lillebror svarade. Grät. (Sen la han av någon anledning på).

- Ringde pappas jobb. Grät. Kan eventuellt ha sagt orden "Vi ses i himlen, pappa!" innan jag la på (Först var jag inne på att säga "Jag ser ljuset Jonathan, jag ser ljuset!" men det skulle nog inte ha samma effekt).

- Åkte till en lokal vårdcentral där jag bor. Dom kunde inte ta mig (även om jag höll på att dö) på grund av att jag inte var gravid (!!!). Jag svarar med: "Oh, but I think we have an misunderstanding, I'm pregnant, don't you see? And I'm in labour too. OOOH MYYY GOOOD THE BABY IS COMING OUT!!!"

Funkade... inte.

- Ringde hem igen. Mamma svarade. Grät. Mamma säger att sånt här tar tid och att jag ska sova, dricka mycket vatten och äta frukt och grönskaker.

- Insett att mamma är lika inkompetent som min jobbläkare.



Och nu ska jag svälja min lilla egengjorda värktablettscocktail.

Spännande.

Bild tagen från imagecache.allposters.com.

Lika söt sjuk eller hur???!!!


1. Sarongen är köpt på hm.
2. Nej jag har inte sminkat mig, *naturlig tjej*.
3. Passar jag i utsläppt förresten???



/
Tjejen som aldrig kommer bli frisk.

Nu har jag varit hos läkaren på mitt jobb.

Det som är positivt med det här är att jag har fått två dagars sjukledigt.

Det negativa är att jag inte fått några utskrivna mediciner alls... nada! (Inte ens pyttelite tamiflu.)

Och vet ni vad han sa sen (efter att ha gett mig totalt nobben för att jag efterfrågade extra starkt morfin)? Jo... att jag skulle äta alvedon (för jag har ju bara tagit 7 st idag)... äta frukt... grönt och dricka vatten. VATTEN??!!


Hur inkompetent får man vara? Fett och socker är det enda som hjälper när man är dödsjuk.


Ren allmänbildning.

Åh vilken underbar natt. Det kan förklaras ungefär så här:


Spy, inte spy, spy,spy, inte spy, spy,ont, ont, ont, ont, spy, inte spy, spy, inte spy, spy, ont, ont, ont, ont.




Så...


Har ni haft en lika mysig natt som jag har haft?


'

Innan jag åkte till Dublin för att jobba så var jag helt säker på att jag skulle träffa på Gerard Butler någon gång (Ni vet den snygga irländaren som dör i Ps. I love you).

Och idag... efter en och en halv månad i Dublin har jag fått reda på något chockerande.

Gerard Butler är inte irländare (Han bara låtsas!!!)... han är skotte.


Helt ovärt att åka hit alltså. Helt ovärt.

Jag har just nu ringt in sjuk.

Det kanske inte ären stor grej för vissa men för mig är det typ en megabautastorgrej (sist jag sjukanmälde mig var fortfarande 19 (!!!) och spydde galla.)

Hur som helst. Jag har alltså glömt bort hur man gör är man är sjuk från jobbet. Vad gör man?

Sover? Kollar serier? Tittar på The Hills maraton på MTV?


TELL ME!

*Nyfiken*

Ni kanske vet att för två veckor sen fick jag fnatt och bestämde mig att flytta?

Well... jag har fått ett place nu!

Okej... ett rum. Men jag är så himla exalterad. Helt plötsligt finns det tusentals olika saker jag kan göra NU i mitt NYA rum som jag INTE kunde göra i mitt gamla.

Exempel:

1. Jag kan springa från ena väggen till den andra, några gånger, och faktiskt bli trött. (Detta kan bero på min brist på kondis. Men det tycker jag inte vi tar här.)
2. Jag kan rulla från den ena sidan av min kingsize-säng till den andra, medan jag utropar "Åh men nu ligger jag på högersida, eller nej vänta... vänster... höger...vänster... höger! Gu vad skoj det här är!" (Hah! Kommer typ aldrig bli uttråkad en torsdagkväll, typ aldrig!)
3. Jag kan bo i min garderob om jag känner för det. (Nu är det ju så att jag har en kingsize-säng MEN om jag känner för det är min garderob så pass stor att jag kan sova där också.)




Fint va? Och dörren leder till min egna lilla balkong. Inte för jag vet vad jag ska ha den till heller. Men ändå.

Snart är det Halloween. Och för att vara ärlig går det inte riktigt som jag tänkt mig.

Visionen var ju att jag skulle vara Bella och någon skulle vara... Edward. Jag gjorde allt! Köpte vitt puder, köpte såna där kattlinser, köpte vampyr glitter, bad snällt, bad ännu snällare, sa att jag kunde fixa en snygg tjej.

Och ingenting hjälpte. (Vilket är sjukt för en snygg tjej på mitt jobb är värt typ...JÄTTEMYCKET!)



... jag antar att jag får vara "Sexy fairytale-girl" i år IGEN då.

Jag får samtal:

Jag(precis när tonen går): FUUUUUUUCK!

Efter samtalet:

Kollega: Tina, du vet att kunderna kan höra dig precis när tonen går?
Jag: Öh... kan dom?
Kollega: Ja. Ja det kan dom.


Mina inledningar har alltså sett ut så här:


"Fuuuuuuuuuuuuuuuuck... hej och välkommen till *****, vad kan jag hjälpa till med?"

Eller:

"Fan jävla helvetes skitjobb fan... hej och välkommen till *****, vad kan jag hjälpa till med?"

Eller:

"Lååååt mig dööööö... hej och välkommen till *****, vad kan jag hjälpa till med?"



...det känns som det här förklarar en hel del.


(Och ja, jag jobbar fortfarande kvar)

Jag: Åååh, allihopa, vet ni? Jag klara det. Jag klarade ett problem helt SJÄLV, utan hjälp!!! I did it!
Kollega: Hah, du ljuger.

Tyst i fem sekunder.

Jag: Ja..eh.. du har rätt.



Men det är lugnt jag har ju bara varit här i en och en halv månad snart.

Idag har jag som sagt gått en mil:


Efter 50 min: Åh det här går ju rätt bra, tänker jag. Lite svårt att andas har jag och jag börjar känna av viss kramp. Men ändå... shit vad bra jag är!

Efter 60 min: Fikapaus. Jag mår bra.

Efter 80 min: Stigen vi tänkte ta är stängd (den som går runt berget). Vi måste nu ta en annan väg för att komma till vårt mål (alltså BESTIGA berget).

Efter 81 min: Min chef frågar om det är ok att bestiga berget eller om vi hellre går tillbaka.

Jag tänker: "Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejenjeförihelvete!"

Jag svarar: "Men guuud var härligt. Har längtat efter såna här utmaningar hela livet. Lets do this!"

Får ångest.

Efter 90 minuter: Uppförsbacke.

Efter 95 min: Uppförsbacke.

Efter 110 min: FORTFARANDE uppförsbacke.

Efter 120 min: Ååh där ser det ut att plana ut där i horisonten.

Efter 125 min: Nej, såg fel. Fortfarande uppförsbacke.

Efter 145 min: Uppe på beget!!! Jag är uppe!!! Gör glädje dansen.

Efter 150 min: Min kollega avbryter min glädjedans och säger att vi måste gå 3 km till.

Efter 160 min: Frågar lite hastigt om det finns en permobil här i närheten?

Efter 161 min: En vanlig rullstol då?

Efter 162 min: Men vafan en enkel jävla syrgasmask då? LINA HAR ALLTID SYRGASMASK I FICKAN NÄR VI ÄR UTE OCH GÅR!

Efter 190 min: Framme.




Sen fick vi gratis mat.


Och nu ska jag gå och dö.

Imorgon lördag ska jag som sagt vandra en mil med jobbet.


Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.
Säg att det regnar.


(Eller om det inte går kan jag väl vricka min fot eller nåt? Please.)

Jag tror jag råka göra något dumt i torsdags.

Typ kanske jag eventuellt råkade att inte stänga dörren och kanske OCKSÅ ha lyset tänt (vilket i Irländ betyder "Hej, kom och råna mitt hus")

För att kunna skylla ifrån mig på nånting så var jag sjuuuuukt stressad och hade jäääääättemyyyycket att tänka på.

Precis som den gången då:

... Jag brände hål i en säng.

... Låste in en cockerspaniel i en bil.

... Repat en Honda från 2008.

... Eventuellt repat en Hundai från 2008 (råkade fickparkera mot en vägg, hehe).

... Och kanske, kanske, repat en röd Subaru från 2007.


Så.


*Thats me*

DEET ÄÄÄÄÄÄR FREEEEEEDAAAAAG.





Vill bara säga det.

På lördag ska jag och mina jobbar kompisar träffas och "bondas".

Först hade vi tänkt att bara äte ute. Jag var så himla taggad "Vad ska ni äta på lördag? Ska ni ha efterätt, VILKEN DÅÅÅÅ?" (Jag hade till och med redan fixat min outfit)


... men helt plötsligt. utan förvarning kom min kollega på en ide, "Men varför ska vi inte gå 1 mil innan, det vore ju jättekul, tycker ni alla det?"

Och HELT PLÖTSLIGT också UTAN förvarning säger alla i kör "Jaaa det gör vi!"


Jag har alltså redan anmält mig.


Känner mig lurad.

Måndag.


Åh vad trött jag är. Hela dagen har jag önskat att vi hade ett powernapp-rum på mitt jobb där min liksom bara kunde lägga sig och... sova.

Eller nej, jag glömde. Vi har HAFT ett powernapp-rum. På riktigt. Och det gick jättebra tills någon bestämde sig för att bo där.



I tre veckor.


Lyckat.

Jag vet att det på sistonde bara har hamnat om sex på bloggen.

Och för att ni ska förstå varför har jag sammanfattat vad konversationerna dagligen handlar om:


Brudar!!!
Ligga!!!
Bröst!!!
Ligga!!!
NHL 2010!!!
Ligga!!!



... Jag har inget val.

Killkompis:.. I think my roommate has the swineflue.
Jag: Oh nooo!
Killkompis: I doesn't mean I can't sleep with her though.


??!!


Ledsen kompis! Swineflue är på gränsen.

Jag håller på att kolla på lägenheter just nu.

Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plöstligt satt jag där på eftermiddagsrasten och tänkte "Nu fan flyttar jag!"

Inte för jag hatar var jag bor nu men jag bor SÅ JÄVLA LÅNGT BORT från alla.


"Ska du komma över och äta med oss?", frågar mina kompisar.

"Ja kanske, jag ska bara tvätta först och sen ta min egna lilla guldhelikopter och flyga över till er. Jag är där om trettio minuter.", svarar jag.

"Vill du med och kolla film?.", frågar mina kompisar.

"Nej jag kan inte för min lilla guldhelikopter är sönder och bussystemet i Dublin är lika pålitligt som en kille som har påsar med proteinpulver i garderoben.", svarar jag.


(alltså inte pålitligt alls)

Jag har varit lite depp dom senaste dagarna (och även hur mycket man försöker se nåt roligt men hella depp-heten så kan det vara sjukt svårt ibland).


Jag har alltså inte varit en "rolig och spexig tjej".


MEN. Idag ska jag på dejt.... haha. Nej inte en sån dejt. Men Rasmus och Micke igen.

Det finns två anledningar varför det är bra att gå på dejt med Rasmus och Micke:

1. Om en full kille på krogen kommer fram och äcklar sig. Då SLÅR Rasmus honom.
2. Om Rasmus är upptagen just då... ja, då SLÅR Micke honom.



Hehe. Asbra.

Igår var en rätt traumatisk dag.

Först gick min adapter sönder (det kändes ungefär som en del av mig försvann) och sen så fick min randiga tröja en massa brunaktiga fläckar (det kan har varit att jag hängde upp tröjan på ett nyoljat fönsterkarm. Men det kan också vara något helt annat.)


"Seriöööööst!!!!", ropade jag ut "Vad är det här för liv, först adaptern SEN min randiga tröja, VARFÖR ska allt bara krascha på en och samma gång, typ allt...SAMTIDIGT!!!! Nu kan jag lika gärna gå och dö!!!!"


Efter det tvättade jag tröjan. Och fläckarna gick mirakulöst bort.


Vilket är tur för annars skulle jag typ dött i onödan.