Världen från en liten tjejs perspektiv.

Ibland när jag är ute får jag frågan "Var bor du någonstans", eller beroende på alkoholintag "Vart ska vi vara ikväll då stumpan"

Då brukar jag svara Nya hjärsta.

Som mest brukar jag få tillbaka "Men vadå, du bor inte i lägenhet eller?!"

Nej jag bor i hus. Hemma.

Och då kommer det.

"Men stackars dig! Hur överlever du?! Du ska flytta snart va?! Eller du har planer på att flytta snart va?!

Och sen säger jag nej, inte direkt. Och helt plötsligt från att vara en snygg tjej-i-rosa-volangklänning har jag förvandlats till en förståndshandikappad liten tjej som inte kan någonting.

För är man 21 år och kan någonting bor man ju inte hemma.

Och okej ibland undrar jag varför jag bor hemma. Typ när mamma har laddat ned låten "svennebanan" och dansar runt i hela datarummet medan hos utropar "Asså Tina, jag diggar verkligen den här låten". Eller när mamma har mens och får för sig att alla familjemedlemmar på något sätt är emot henne, eftersom ingen verkar sätta nycklarna i nyckelskåpet, DÄR DOM SKA VARA!!!

Men förutom det är det helt okej.

(Typ)

(Kanske)

(Ibland)

Som sagt. Jag trivs.