Världen från en liten tjejs perspektiv.

Okej. Här är grejen.


För ett tag sen så ominstallerades min dator och jag fick windows 7.

Nedladdat.

Nu, 6 månader senare som kommer en massa meddelanden upp som "THIS OPERATINGSYSTEM IS NOT GENUINE, THISI S FAKE!!!" och skärmen blir typ svart.


Jag börjar bli lite rädd.


Betyder det:

1. Att Bill Gates vet att jag har en torrent-version och är "lite" sur.
2. Att min dator kommer dö?
3. Kommer jag hamna i fängelse?
4. Om jag hamnar i fängelset kan jag skylla på mitt ex istället?




(Bild tagen från: http://farm1.static.flickr.com)

Antagligen jätte-sur.

Jag ska snart iväg och shoppa snart.

Jag gillar att handla saker, speciellt smink, jag vet inte varför men det är som allt är möjligt. Ni vet om jag köper den där superbra pudret för 60 euro så kanske jag inte alls är ledsen längre och om jag köper den där mascaran på samma gång så kommer mitt liv bli lika coolt som tjejerna på stureplan.


Typ så.


Men det är en sak jag inte klarar av. Det är när butikassistenten försöker sälja på en allting i butiken.

Det är inte så att jag skulle vilja köpa allt.


Det skulle jag.


Men jag jobbar på it-support och jag har tyvärr ingen svinrik kille som säger "oooh baby take my credit card"

Jag vet det sista är helt sjukt typ lika sjukt.. som...


Jag vet inte. Men det är helt klart inte normalt.

Min kollega försökte muntra upp mig med att bjuda in mig på schlager-kväll med sina två gay-roomies.

JÄTTEBRA INTIATIV!

Helst vill jag umgås med så många bögar som vanligt. Inga straighta killar. Bara bögar. Massor av bögar.

Vi kommer säkert dricka cosmos och käka morötter och dipp (Cause chips has a lot of carbs!) och dom kommer säkert ääälska Anna Bergendahl och sen berättar jag att jag och min kille just gjort slut och så säger dom "OMG honey, he is sooo not worth it, and he tooottally didn't deserve you!"

Eh. Ja. Jag har aldrig varit på schlager-kväll med två bögar. Men det är typ så här det är eller?

Med risk för att låta lite stereotypisk.

Jag mår inte så bra just nu.

Jag har inte varit ensam på riktigt på...länge. Hur gör man? Jag vet ingenting annat längre. Jag har varit så bekväm att alltid ha någon där. Och nu är jag själv.

Jag kom ihåg när jag var 16 år och jag och mina första kille gjorde slut. Jag grät non-stop i ett dygn och mamma vaka över mig hela natten, klia mig på ryggen och sa "Att jag minsann kommer hitta en ny en dag och att allt kommer bli mycket bättre".

Och nu 6 år senare känns allt precis lika jävla hopplöst.

Och den 16-åriga tjejen inom mig önskar att mamma kunde klia mig på ryggen just nu.

På Hooters:

Servitris: So, do you live here?
Jag: No, in Dublin!
Servitris: That's to bad.
Jag: Why?
Servitris: Cause if you lived here I could totally give you an application form.
Jag: To work at hooters?
Servitris: Yeah, exactly! So cool.


När min chef frågar om jag vill förlänga jobbkontraktet kommer jag bah säga: "Sorry Boss men jag har typ ett nytt jobb på G, det är lite hemligt så jag får inte säga direkt var men det är rätt exlusivt och dresscoden är såå mycket coolare."



Bild tagen från http://img.funtasticus.com.

Ja. Nu skriver jag igen.

Skapade en annan blogg innan för att jag trodde det skulle bli lite bättre.

Men vet ni?

JAG BLIR INTE ROLIGARE FÖR DET!!!

För ärligt talat. I lost my touch. Jag är svintråkig. Och jag vill ju vara rolig, det är ju därför jag startade bloggen.

Jag vill inte att jag skulle tvinga fram något "kuligt" och "spexigt" när jag inte känner för det.

Gah! Jag saknar att kunna skriva roligt och bra och få människor att skratta. Jag hade max 30-40 läsare men oavsett om jag fick någon okänd person att börja skratta eller om det var min bästa kompis så blev jag ändå glad.

Jag har använt humorn för att kunna bearbeta saker. Om ett förhållande går sönder, ja det kanske känns förjävligt men om man kan skratta åt allt det jobbiga, visst känns det lite bättre?

Och visst känns det lite bättre om i alla fall en skrattar med dig.

Så... jag ...antar att det är lika bra att släppa på stressen och prestationsångesten innan den här bloggen dör va!