Traumatisk dag.

Igår var en rätt traumatisk dag.

Först gick min adapter sönder (det kändes ungefär som en del av mig försvann) och sen så fick min randiga tröja en massa brunaktiga fläckar (det kan har varit att jag hängde upp tröjan på ett nyoljat fönsterkarm. Men det kan också vara något helt annat.)


"Seriöööööst!!!!", ropade jag ut "Vad är det här för liv, först adaptern SEN min randiga tröja, VARFÖR ska allt bara krascha på en och samma gång, typ allt...SAMTIDIGT!!!! Nu kan jag lika gärna gå och dö!!!!"


Efter det tvättade jag tröjan. Och fläckarna gick mirakulöst bort.


Vilket är tur för annars skulle jag typ dött i onödan.

Skäms inte.

Killkompis: Gå inte in på min dator?
Jag: Neej, lugnt jag ska bara kolla lite musik. Inget annat!
Killkompis: Men nej, alltså... kolla bara musik då... inge mappar... ingenting. Och gå inte in på några internet sidor överhuvudtaget. INGENTING, ok??!!


Alltså. Om du har porr på datorn. Säg bara till. Jag dömer inte


Kanske om det finns djur med i bilden.


Men annars. Jag dömer inte.


Det går bra nu.

Någon undrade hur det går "med jobbet".


(Rasmus arm i bakgrunden)

Och det går sååå himlaaa bra!

Okej kanske att ta i lite. Men det går bra. Exempelvis så kan jag allt till kanske 10 procent. Och dom resterande 90 procenten LÅTSAS jag att jag kan.


Nästan samma sak.


... plus... minus.


Blackout. Igen.

Alltså nu är jag typ i upplösningstillstånd.


Jag har nu en portion nylagad köttförssås och spaghetti framför mig.

Hur kom den hit? Varför ligger det en massa disk i köket? Varför har jag ett kvitto framför mig där jag köpt en massa mat för två timmar sen?



Blackout. Igen.



Idag ska jag träffa en tjej.

Ikväll ska jag ut med en tjej. Nej TVÅ tjejor.


Vad ska jag ha på mig? Hur pratar man när man är bland tjejer? VAD pratar man om? Är det tillåtet att rapa?


... kommer dom... dom överhuvudtaget... gilla mig?


Snälla hjälp mig. Jag orkar med NHL 2010 mer.





Någon har visst också gått en kurs i teknisk support!

Jag tycker det är jättekul att någon har börjar kommentera lite här.



Känns skönt att ni har förstått tekniken, Hur man gör.



Kommentarer jag gillar:


"Nej Tina, jag lovar det är inte ljuset du är så himlans söt på RIKTIGT också!"

"Även om du inte kunde print screen förut så är du en smart tjej ändå"

"Jag önskar också jag kunde fixa kedjan på min cykel."

"Vadå, brandlarmet gick på två gånger den här veckan, MEN ÄÄÄH, händer ju typ alla."





(Och jag vet. Det är jättekrångligt att kommentera (speciellt att trycka på kommentera knappen där nere). Jag kände samma sak tills jag började jobba på teknisk support och nu känns det mycket lättare)

Så länge du har något som liknar tuttar kommer du klara dig utmärkt.

Veckans citat:

"Innan jag började här var jag nörden bland mina kompisar. Sen kom jag hit. Och helt plötsligt är ALLA nördar. Förutom jag"
.



Att jobba här är ungefär som att komma till ett helt nytt universum.

... speciellt om du är tjej...är singel...

Eller nej. Fel förlåt.


Så länge du har nåt som liknar tuttar så kommer du klara dig utmärkt!


Öh, vem är jag?


Jag vill inte att ni ska hoppa av stolen eller något... Men jag har just lagat kedjan på min cykel.

Jag vet inte vad jag gjorde eller vad som hände eller varför mina händer är superoljiga.




Vem är jag?



Jag fixar minsann det här. Typ.

Fredag imorgon.

Jag är så stolt över mig själv för den här veckan har jag typ gjort matlåda varje dag. Helt själv.

Jag kanske har satt igång brandlarmet två gånger. Men fortfarande.



Helt själv.






Jag skulle gjort den där rapporten i excel.

Idag hade vi lite extra utbildning på jobbet:

Såhär känns det:


"Varför Tina, är du inte född ett datageni för, varför Tina var du helt ovetandes om att man kan köra printscreen på tangentbordet (knapp: printscreen) innan du började jobba med teknisk support. Och varför gjorde du INGA SOM HELST uppgifter på datakunskapen i ettan. VAAARFÖÖÖR?"




Råd till tjejer i 16 års åldern:


Jag vet att datakunskapen i ettan är supertråkig. Och jag vet att msn är MYCKET roligare och att ni minsann tänker att ni ändå ALDRIG ska jobba med datorer i framtiden (modebloggare är ju så himla mycket coolare!). Men jag lovar att en dag hamnar ni där. Någonstans där ni aldrig skulle hamna.


På teknisk support.

Och då lovar jag att ni önskade att ni hade gjort den där rapporten i excel.



Fan att mina telepatiska krafter inte funkar på det här stället.

Kollega: Hur löser vi det här problemet då?
Jag: Eh, jag vet inte.
Kollega: ...inte jag heller.
Jag: Men om vi kollar på skärmen intensivt i 10 sekunder och tänker positiva tankar så kanske det löser sig ändå?
Kollega: Öh, vi kan väl prova.

Det går 10 sekunder.


Jag: Är det borta?
Kollega: Nej.
Jag: Fan.



Fan att mina telepatiska krafter inte funkar på det här stället.

Jag är ledsen men det är fel.

Jag fick en kommentar om just varför killen jag träffade i Vegas kunde tänka på just mig när han såg ett Mcdonald's.

Jag vill inte chocka er... men jag har jobbat där.

Och JAG VET. Nu så blir det supersvårt att ställa om sig helt plötsligt: "Men vadå, är det där inte tjejen som spelar mot Robert Pattinson i den där vampyr-filmen?", "Är det där inte supermodellen som pryder en stor Calvin Klein affisch i downtown New York. "Är inte det där tjejen som vann hawaiian tropic tävlingen förra året?"


Jag är ledsen. Men det är fel.


(Fast en gång drömde jag att jag var tjejen som spelade mot Robert Pattinson i Twilight så det första påståendet är ca 10% sant)



Ibland behöver man en påminnelse:

Efter ett samtal:

Jag: Men var tog luren vägen? Vart är den? Den ju liksom inte bara...försvinna??!! Den är borta, BORTA!
Kollega: Du vet att du talar i headset va?
Jag: Eh...


Känns bra att någon kan påminna mig i alla fall.



Att jobba på ett dataföretag:

På jobbet:

Jag:
Åh, klockan är 13:37!

Arbetskollegor(i kör): Eliiiiit.




Jag tror inte jag behöver säga något mer.





Analys?



Jag och mina resekompisar.

Haha.

Idag fick jag ett email från en kille jag träffade i Las Vegas. Han var antagligen suuuuperledsen att han inte hört av sig han sa också att varje gång han ser ett Mcdonald's tänker han på mig.

Alltså.

Han tänkte inte på mig när han såg något blått "eftersom det påminde mig om mina fina ögon".

Han tänkte inte på mig när han hörde någon speciell låt "eftersom jag är en sån speciellt tjej".


Nej. Han tänker på mig så fort han ser ett Mcdonald's.



... kan någon analysera det här åt mig?





Problemlösande tjej.

På mitt jobb på teknisk support måste vi vara "problemlösande". Ett sätt att vara problemlösande är att prova en massa olika program för att se vad som inte är fel. Tills man hittar rätt.

... Jag har kommit på att det är EXAKT samma sak med killar. Man måste gå igenom ett gäng, idioter, proteinpulver missbrukare, killar som säger "Det är inte dig det är fel på, lovar!", killar som säger "Åh du är sån himlans skön och rolig tjej" (fast dom har kollat in mina bröst hela kvällen) TILLS du inser vad du INTE ska ha. Och hittar rätt.


Någongång.


...men tills har jag den här bilden som skärmsläckare:




Bild tagen från: theimprover.com


Kanske behöver gå nu.

Hej, vad gör ni?

Jag lagar mat.

Ni hörde rätt. Jag lagar MAT. Jag känner mig såå vuxen just nu. Jag diskar och tvättar och lagar mat. Ibland bäddar jag sängen och fixar skattepapper och...


... där gick brandlarmet. Jag tror jag måste gå nu.


Kan bli lite jobbigt annars.



Must be something with the lightening.

Igår var jag på middag med Rasmus och Micke.



Alltså kompisdejt. Ibland förundrar jag hur himlans charmiga dom här killarna kan vara:


Rasmus leker med digitalkameran


R: Is that you??!!
Jag: Yes, its me, why?
R: Well...it really doesnt look like you at all?
Jag: Not?
R: No I mean, you look so...cute here!

Jag blir helt tyst.

R: Haha... it must be the lightening or something. Must be.


Rasmus har ingen flickvän. Bara så ni vet.

FAIL.


Jag på bio:


Jag snyftar till.


R: Now what?
Jag: No, its just that i get supersentimental you know when I see movies that are shot i New York. Like this one!
R: You know that they are in Seattle? Right?
Jag: ...


Nej det kanske jag inte visste. Men jag kan ju inte veta allt. Det är ungefär som om min hjärna består av så himlans mycket intellektuell kapacitet att utrymmet är fullt.


Jag måste alltså faila på nåt.


En minoritet.

Lördag. Killarna vill dricka vodka med turkispeppar och spela xbox. Hela kvällen.

Jag vill ut och dansa.




Och nej. Jag vet INGET sätt att manipulera mig ur det här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0