Tina på utflykt.

Nu har jag varit på Ven. Och jag har inte bara varit på Ven utan också cyklat runt HELA ön.



Efter 20 minuter:

Åh det här känns bra, riktigt bra. "Att jag har en sån bra kondis", tänker jag, "Det måste vara genetiskt".

Efter 40 minuter:

Lite kramp i vänster ben. Men vad gör det när man har en sån himla fin natur? Och nyckelpigor, alla söta nyckelpigor! Blir nästad tårögd.

Efter en timme:

JAG HATAR ALLA JÄVLA NYCKELPIGOR, DOM ÄR ETT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN OCH BORDE UTROTAS!!!

Börjar eventuellt gråta.

Efter 1 timme och trettio minuter:


Jenny vill fortsätta. Inte jag (av helt självklara anledningar dock!). Diskussion uppstår. Jag ger med mig (tråkigt med dålig stämning på semestern).

Efter två timmar:

KLAAR! Kan knappt röra benen. Har svalt minst tre nyckelpigor. Men jag är klar. Jag gjorde det. "Det måste vara såhär det känns att bestiga Mount Everest", tänker jag.

 "Kanske till och med utan syrgasmask?!", tänker jag igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0